Det låg i luften hela dagen. Knappt hann jag komma till jobbet förrän jag på väg till skrivaren reste mig lite väl häftigt från stolen. Ett misstänkt ljud hördes från bakdelen av mina byxor. En arbetskamrat försäkrade dock i det dunkla skenet i skrivarrummet att sömmen i baken såg hel ut, möjligtvis lite gles… Shit, vad hade jag gjort? Jo, tröttnat på att inte ha så stor garderob för tillfället och därför knixat mig i ett par helt vanliga svarta byxor av icke-mamma-modell. Och så hade jag trätt på en sån där magtub över för att dölja gylfen som ju förstås inte går att dra upp ens en millimeter.
Saken är den att för två år sedan passade dessa byxor alldeles utmärkt och det mycket senare än så här. Visserligen fick Erika, som jag då delade rum med på jobbet, en dag uppleva ljudet av tyg som gick sönder. Efter att den gången stirrigt ha fumlat med handen över baken och känt att den var hel insåg jag att det var en sidosöm som spruckit. En sidosöm som ändå doldes under tröjan. Så det gjorde ju inget.
Men det var då. Nu är det nya tider med en ny figur – lite bredare över höfterna än sist. För när jag satte mig ner i bussen på väg hem senare samma dag, då hördes ljudet igen. Och nu var det ingen tvekan. Det var något som sprack. Nöjd med att för dagen ha en längre jacka på mig tackade jag min lyckliga stjärna för att ingen skulle behöva skymta en vit kroppsdel bakom en sprucken byxbak…
Nu ska vi in till stan. Mitt ärende är att hitta ett par nya byxor. Anpassade för mitt tillstånd och med extra starka sömmar.
lördag, september 22, 2007
Dagen då byxorna sprack
5 kommentarer:
Hahaha, underbart! Jag har gjort precis samma sak i gymnasiet (utan graviditet att skylla på) och tackade min lyckliga stjärna att det var trendigt med långa koftor... Tyget fladdrade och visade hela ändalykten.
Tack för lite underhållning!!!
Lycka till med shoppingen. Kan ju trösta dig med att jag aldrig skulle ha fått på mig ett par vanliga byxor under någon av mina graviditeter.
ååhhåååhåå vad härligt. Jag hade en hel del kläder som knakade jag med där på slutspurten. Eller äh, jag har fortfarande kläder som knakar eftersom jag alltid har en förmåga att vara nog så optimistisk när jag köper byxor :-) Dra på dig mysbyxorna och njuuuut sista tiden med mysmagen. Kramar från oss!
sandra - Då vet du precis vad jag pratar om! Och visst infinner sig ett litet mått av panik när man hör ljudet av tyg som spricker...
åsa - Tack, shoppingen gick bra och jag har nu blivit med ett par faktiskt riktigt snygga vanliga mammajeans. Med rejält tyg och i rätt storlek :) Och du, jag var ju väl optimistisk som ens försökte trixa på mig mina vanliga byxor...!
isa - Ja, visst är man bra dum? Det är ju bara att inse att man drar på sig vissa risker samtidigt som man drar på sig vanliga kläder i snart åttonde månaden ;) Idag är det mysbyxor på och gud, vad SKÖNT det är! Kanske ska införa det som ny klädkod på jobbet? =) Kram!
Hi hi, jag hade faktiskt glömt bort det där! Tur i oturen i alla fall att jackan räckte till att täcka sprickan tills du kom hem och skönt att du hittat nya byxor. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att hitta byxor och mina vanliga var inte ens att tänka på att komma i.
Kram!
Skicka en kommentar