Sovplatsdilemma

Hmm. Funderar fram och tillbaka på hur vi ska göra i höst. Ska Filip få sova vidare i sin spjälsäng där han tryggt sover som en prins och drömmer om fröken Jenny på dagis (säger han i alla fall när man frågar på morgonen ;). Och så skaffar vi en vagga till bebisen. Eller ska vi om ett tag, när dagisrutinerna har satt sig lite mer, röra om i lillens liv och börja låta honom sova i den riktiga säng han har fått ärva av kusinen Sara? En säng som känns tre gånger så lång som Filip.

Någon som har varit i samma läge eller har hört hur andra gör? Är det bäst att låta allt vara så tryggt och invant som möjligt eller är det lika bra att vänja vid säng nu? Jag måste säga att det egentligen känns som att han är för liten för stor säng ännu. Och tänk, vad han kommer rymma när han vaknar... som det nu är så lägger han sig ju oftast ner och somnar om. Det här kan man säkert vrida och vända på i oändlighet...