Magläget

I fredags var jag tillbaka hos barnmorskan. Värdena var ungefär desamma som några dagar tidigare – så även mitt tillstånd. Skönt var att inget var sämre och det faktum att blodtrycket håller sig på en bra nivå gör att misstankarna om havandeskapsförgiftning dras tillbaka en hel del. Fortfarande är det så att en eventuell sådan skulle kunna ”maskeras”, som hon kallar det, av att de mest klassiska symtomen inte finns där i hög grad och därmed kan förvilla bort de andra tecknen. Hon hade också pratat med en läkare som inte trodde det var någon fara men däremot med tanke på magens storlek tyckte det kunde vara klokt att vila mer aktivt ett litet tag för att se vad som händer.

Det var med andra ord en mycket lättad Anna som så gott hon kunde trippade ut därifrån. Och i ärlighetens namn känner jag att lite vila nog inte skulle skada. Sen kan det förstås vara så att illamåendet helt enkelt beror på en bebis som föredrar ett visst läge som får mig att må illa. Men i kombination med mattheten och yrseln trodde de ändå att brist på vila kunde vara en orsak. Många gravida med små barn innan känner nog igen sig i att man sätter sig själv i sista rummet. Man vill ju så gärna fixa och dona som vanligt och det hinner man – och orkar. Men den där extra lilla stunden som nu egentligen kanske behövs för mig och liten i magen, den finns det inte riktigt tid för. Och ändå säger man per automatik ”Tack snälla, men neeejdå, det fixar jag”, om någon erbjuder hjälp… så dumt, så dumt.

Så nu ska jag vara hemma och vila några dagar – undrar just vad jag ska hitta på då ;) Jag har ju lite svårt för att bara gå och lägga mig sådär mitt på dagen, särskilt som att ligga ner överhuvudtaget inte är det bekvämaste just nu. Men jag ska absolut göra det ändå – små korta stunder. Och så ska jag läsa, promenera, klappa på magen och bara plocka lite med sådant jag tycker om men aldrig hinner annars. Bara det kommer garanterat att kännas som en slags vila för mig.

Nu blir det alltså projekt ”Få bebisen att växa till sig och mamma att bli piggare” i några dagar. Och så hoppas jag på att det inte bubblar upp några nya konstiga tecken.

Och tack ni omtänksamma, gulliga som tänkt på och uppmuntrat mig med snälla ord i förra veckans oro – omtanke betyder så mycket! Hoppas ni har en härlig dag – första riktigt mörka söndagen denna höst.