Tisdagstema – Vårdad

Dagens tisdagtema är vårdad. Huvudet sökte genast efter en passande bild och då mycket i min värld just nu av förklarliga skäl kretsar kring bebisar och deras ankomst till världen så blev det den här.

Att tänka tillbaka på Filips första veckor i livet är förstås mest bara underbart även om de också kantades av diverse motgångar som tvingade oss kvar på sjukhuset. Den här bilden får det alltid att knyta sig i hjärtat på mig. Känslan vi fick varje gång vi la ner vår gallskrikande, pepparkaksbruna lilla kille i solariet, klumpen i halsen över att inte få ha honom nära hela tiden och till och med doften av varm bebishud kombinerat med den sjukhusluktande nätstrumpan han hade på huvudet, är fortfarande fastetsade i minnet och kommer nog så vara för alltid. Också den ledsna lilla munnen, fötterna tryckta mot kanten på sängen och newbornblöjan som såg enorm ut på den späda kroppen ser jag framför mig som i går. Klart man vill vara nära sin mamma och pappa när man är så liten och ny och inte behöva ligga alldeles ensam i ett brummande solarium med lappar för ögonen... Jag minns hur jag egentligen ville dra ut på matstunderna bara för att få hålla honom tätt intill mig samtidigt som vi visste att ju mer tid han fick tillbringa solandes, desto snabbare skulle han bli av med gulsoten. Och det blev han - efter en vecka. Bara det att då hade han blivit så liten och klen för att han inte orkat äta, att vi fick stanna på neo ytterligare några dagar för att sondmata och trycka i honom mat på klockslaget var tredje timma. Vägning före och vägning efter varje mål gav en stressande och pressande känsla. Man ville ju så innerligt gärna att han skulle bli frisk så vi fick åka HEM!

Efter två veckors god och omtänksam vård fick vi så till slut komma hem med vår lille. Och inte ska man egentligen beklaga sig – det finns de som har det så mycket värre. Men just då, just där, var det vår verklighet och den var inte vad vi hade väntat oss. Jag är faktiskt lite orolig att bebisen i magen också blir ett ”klockbarn”. Vi har i efterhand helt säkert fått veta att det var bulan efter sugklockan som utlöste gulsoten och dessutom fick den att sitta kvar så länge som den gjorde. Samtidigt är huvudsaken att allt går bra så det är bara att vänta och se… Hoppas innerligt gör jag dock på att det den här gången bara blir vanlig BB-vård och sedan hemfärd på vanligt vis med ett alldeles lagom färgat litet knyte intill sig :)