Äsch

Bristen på inlägg här hemma beror inte bara på bebismys och julfix. Nej, typiskt nog har jag inte varit helt pigg på sistone. Det där illamåendet jag drogs med de sista veckorna med Vilma i magen har inte gett med sig. Sånär som på ett par dagar sköljer det över mig minst en gång varje dag och sitter i någon eller några timmar. Och det är inget nådigt illamående. Jag mår så illa att jag knappt vet vad jag heter och ryggläge är det enda tänkbara. Inte kul alls, och inte har jag vetat vad det berott på. Så länge Vilma var i magen tänkte jag inte mycket på det. Säkert låg hon och tryckte på något. När det sen kom tillbaka då Vilma var några dagar gammal frågade jag en barnmorska som i sin tur frågade några andra men ingen hade något svar. Förra veckan stötte jag på min barnmorska från mvc och hon tyckte jag skulle gå till vårdcentralen. Gulp. Det känns alltid bättre när man får ett tydligt och snabbt ”Jamen, det där är ju jättevanligt”, till svar…

Den danske, icke lättförstålige men ack så vänlige doktorn hummade och tryckte och frågade och avslutade med att ta alla tänkbara prover. Dock trodde han att det ändå har med förlossningen att göra och att det kan vara blodsockret som spökar – säkert i kombination med ett gäng stingsliga hormoner :) Han ordinerade mat och dryck. I rejäla mängder och minst varannan timme så nu förstår ni säkert varför jag inte hinner blogga! Men faktum är att det de sista dagarna varit lite bättre så min förhoppning är att jag är en lösning på spåren för det här är inget att ha. Verkligen inte. Det förstör så mycket när det kommer med buller och bång.

Nej, vet ni att nu ska jag äta massa godis OCH popcorn. Inget dåligt mellanmål. Mår jag sedan illa om en stund så har det den här gången en helt logisk förklaring :)