39 grader

En ovanligt orolig liten tjej buffade i natt på oss många gånger och ett par av dem gav hon upp de mest skärande skrik vi någonsin hört komma från henne. Framåt morgonen tyckte vi hon kändes varm och mycket riktigt, febertermometern visade på 39,1. Stackars lilla tjejen. Inte vet vi varifrån hon fått detta. Tack och lov är hon dock ännu inte förkyld. Det börjar däremot hennes mamma känna sig… Ett oroväckande halsont ackompanjerat av ordentlig värk i kroppen (nu inte bara ryggen, kanske detta förklarar varför den var extra öm i går när jag beklagade mig) bådar sådär halvbra men jag jobbar så gott jag kan på att vara supertvåbarnsmamman. I dag har jag fått smaka ordentligt på vardagen. Inte pigg själv och så en febrig liten minidam. Och så en superduperpigg storebror med spring i benen och det allra största tålamod man kan tänka sig (vilket jag kan försäkra att han inte ärvt från sin mamma). Jag har gjort mitt yttersta för att han i alla fall ska ha en rolig dag och än så länge har det gått bra. Nu börjar jag dock se fram emot att vi om en stund blir två vuxna här hemma så att jag får inta ryggläge en liten stund.

När vi efter lunch skulle lägga oss för att vila prickade Vilma in sin matstund samtidigt vilket är det mest praktiska som kan ske. Då ligger hon och äter samtidigt som jag håller en hand i Filips tills han somnar. I dag var dock storebror på sitt fixarhumör och han hämtade böcker, buffade kuddar, hämtade ännu mer böcker och sprang efter en hel näve tuttar innan han äntligen la sig ner. Och då bara för en minut. Vid det laget sov jag räv och smög försiktigt upp ena ögonlocket för att se vad han gjorde. Han stod upp i vår säng, lutad mot Vilmas spjälsäng (som hon ännu inte sover i). Han vek upp täcket, vände på kudden och mumlade ”Mamma ligga bredvid Filip”, och sen lite högre ”Hääär Ilma ligga”, och därefter med sin allra mjukaste röst ”Varsegod Ilma. Sov gott lilla gumman!” Sen fick han tag i en av mina amningskupor, tog tag i det yttersta hörnet som vore den smittad med pesten och sa med snörpig mun ”Mamma, ta amningskuppan” :)

Det är i de lägena trekvarts läggning och därtill hörande krångel inte spelar någon roll. Jag tror minsann Vilma har världens allra bästa storebror. Och vi den mest omtänksamme lille kille man kan tänka sig. Som dessutom tydligen numera har ordet amningskupa i sitt ordförråd ;)