Med smak på mat

För några veckor sedan, på 5 månadersdagen, fick Vilma för första gången smaka något annat än mammas mat. Detta var inte fullt lika poppis som hos storebror som vi minns slurpade i sig glatt och med hela ansiktet nästan från första början. Vilma började gråta efter en sked och tittade på mig med darrande utsträckta armar och mörka, anklagande ögon som sa ”Varför gör du så här mot mig mamma? Det är ju din mat jag vill ha…” och sen klamrade hon sig fast som aldrig förr när hon fick efterslurpa på mig. Eller efterslurpa är fel uttryck. Äta sig mätt passar nog bättre för det tog tre veckor innan vi fick i henne en hel smakportion, men när vi väl lyckats med det så hände något. Plötsligt fick lilla damen smak på det hela och nu gråter hon i stället en skvätt innan gröten för att hon tycker vi tar för lång tid på oss att röra ihop den. Och sen gapar hon som aldrig förr och har med ens blivit jätteduktig! Jag vill så gärna amma så länge som möjligt även denna gång och är inte ute efter att trappa ner. Gröten sägs dock kunna ge lite bättre nattsömn och faktum är att sen hon började äta en hel smakis så har hon faktiskt – nu sätter jag båda händerna på trä – sovit lite bättre… Nåväl, saker kan ändra sig snabbt och vi är glada för varje natt som är bra. Ringarna under ögonen har i alla fall blivit lite mindre för den här gången.

Om en och en halv vecka fyller lilla hjärtat ett halvår. Det ska vi bland annat fira med lite mosad potatis.