Tankar från trappen

Jag njuter. Jag njuter så in i norden av tillvaron just nu. Ibland skulle man verkligen vilja trycka på pausknappen för ett slag och bara låta allt rulla på i det där braiga tempot. Men då skulle det ju som Alfons Åbergs farmor säger inte vara så roligt längre. För då skulle ju det roliga bli ”det vanliga”. Hursom. Nu sitter jag här på trappen med en stekande sol i ansiktet och en tom kaffekopp bredvid mig. Förmiddagskaffet, tillsammans med det förbjudna förmiddagskexet (som visst är tillåtet när man är mammaledig) ligger nu och skvalpar i magen. Tidningen är läst. Jag har till skillnad från förra veckan ändrat vinkeln jag sitter i då jag upptäckte att min högra hand blivit brun men inte den vänstra som skuggats.


En bit ifrån mig mig sover underbara lilla skruttan i sin vagn. Lillan sover som sagt mycket bättre på nätterna och så gör även vi. Och Filip, som hade tre veckors trots för ett litet tag sedan har nu återgått till att vara vår vanliga glada och mysiga Filip igen. Självklart ska de små trotsa. Det hör ju till och är en del i utvecklingen, men säg den förälder som ändå inte drar en suck av lättnad när det lägger sig för den här gången. Gott humör utan plötsliga och oförklarligt dramatiska ihopbrytanden på golvet är ju så mycket härligare. När vi för en stund sedan lämnade honom på dagis var han alldeles till sig. Han rusade in och sa till fröken att han bara skulle lämna in sina ”sakor”, sen skulle han faktiskt ut och ”yckla”, på den stooora trehjulingen med lyftkran där bak. ”Åhh, vilket skööönt väder mamma!” sa den lille meteorologen när vi kom ut :)

Och så min kära andra hälft. Som jobbar och står i på dagarna i ett rasande tempo så att han ska kunna komma hem så tidigt som möjligt och umgås med oss. Tänk om man fick vara ledig tillsammans hela tiden när man är hemma med sina små… fast då kanske det inte heller skulle vara lika roligt som när man väl är ledig tillsammans? Alfons farmor är klok hon, det är nog sant som hon säger. Men liiite mer ledigt tillsammans skulle man allt vilja ha. I lördags var farfar här och passade Filip och Vilma medan Erik och jag äntligen målade om våra hallar och jädrans vad bra det blev. Blir alldeles lycklig bara jag vänder mig om och kikar in. Nu är alla rum målade i samma ljusa nougatfärg utom vardagsrummen som är snäppet ljusare. Att hallarna till sist fick samma färg var verkligen ett lyft som gjorde allt enhetligt – me like. I hallarna sitter vitmålad bröstpanel upp till halva väggarna och nougaten gör sig så bra till det kritvita. När vi flyttade in var vi först tveksamma till panelen men faktum är att den ger så mycket charm att vi låtit den sitta kvar. Däremot ryker nog panelen, som även sitter i köket, den dag vi gör om där.

Och så har vi ju även gjort om i Filips rum. Det har jag inte heller berättat, out of blogging som jag varit på sistone. Detta projekt stod klart förra helgen och även hans rum har den ljusa nougatfärgen sånär som en vägg som blev härligt olivgrön. Bilder utlovas vid annat tillfälle… Inredningshjärnan går på högvarv för tillfället vill jag lova och snart inleds även projekt ”fixa-arbetsdel-i-hallen-där-uppe-så-vi-kan-göra-i-ordning-Vilmas-rum”. Detta ska bli så kul och vi hoppas våra idéer kommer funka. Har vi riktig tur räddar Ikea oss och låter det hela bli bra mycket billigare – och smidigare än vi först trott. Även här kommer fortsättning följa…

Oj, vad jag blubbar på om allt och inget. Men inlägget fick ju rubriken tankar från trappen och det är just dessa tankar som nu fyller mitt huvud. Ni ser, bara för att man är mammaledig så står det inte helt still! Det är dagar som dessa, när man i lugn och ro får hämta kraft för dagen i solens sken, som jag innerligt hoppas att jag för alltid kommer minnas. Kraft som sedan väl ska användas till att fylla planlösa dagar med en massa skoj och bus.

Närmast är planen att ge liten skrutta mat och närhet. Vilma sitter nu i mitt knä och hon tycker inte att bloggning är något vidare kul alls :) Det är mammas mat hon ska få strax och Sempers risgröt i all ära, än så länge är mammas mat svårslagen tycker liten Vilma. Ha nu en härlig dag i vårsolen (antingen ni avnjuter den ute eller innanför ett fönster) – det ska vi ha!