A, B, C…

Jag tycker om bokstäver.
Jag fascineras av ord.
Jag tycker det är spännande med de intryck och effekter som skapande av ord till meningar kan göra.

Och jag älskar att uttrycka mig med dem. Bokstäverna, orden och meningarna. Kanske allra, allra mest i skriven form här på min blogg men även verbalt – såklart. Ni som brukar läsa här vet att jag har svårt att hålla mig kort och även när jag pratar så tycker jag om att göra det mycket. Inte för mycket hoppas jag dock. Det där beror förstås lite på hur sammanhanget ser ut. I större grupper är jag ganska tyst men i takt med att antalet människor i gruppen minskar, ökar mitt pratande. Och när ”mammorna” här hemma träffas – fyra likasinnade bör tilläggas – då är det inte tyst för en sekund kan jag lova. Mamma Sandra och jag funderade en gång över om vi någon gång kommer känna oss färdigpratade efter en träff. Vi kom snabbt fram till att nej, det kommer vi inte.

Bokstavsmodet som på senare tid blommat upp överallt, i alla möjliga former, tilltalar naturligtvis mig mycket. Sedan ett besök på Village i helgen pryds nu vår tavellist på sovrumsväggen av bokstäver som bildar det vackraste ordet av dem alla. KÄRLEK. Kär blir man bara av att se dem. Vita, tjocka och enkelt raka. Finns också i rött och även med orden ”LOVE” och ”GOD JUL”.

Det är såklart kära Isa som har gjort de två tavlorna som jag trånar efter. Båda med budskap i ord. Den ena skulle sitta som en smäck i vår hall. Den andra som handen i handsken på sovrumsväggen. Motiven heter Good together och There´s no place like home, båda finns i flera olika färgställningar. Visst är de fina!

Och så har jag länge varit sugen på att ”orda till det” i Filips och Vilmas rum men jag kommer inte på något riktigt bra… Vi får se. Antingen blir det väggord ovanför deras sängar såsom ursprungsiden var. Annars blir det helt enkelt bara ett F och ett V. Gärna med bokstäverna från Panduro som en annan, mycket inspirerande och pysslig Anna tipsade om för en tid sedan!

Nu ska jag krypa till sängs. Erik kom precis hem efter säsongens första hockeykväll. Jag har firat elitseriepremiären här hemma i soffan med våra små. Efter att de somnat firade jag vidare med en skål popcorn, "Singelmammor" på teve och därefter en stunds surfande med datorn i knät. Innan jag gick upp med Filip tittade vi förresten en stund på första perioden och fick se hur HV gjorde mål. ”Där är ju pappa”, ropade Filip förtjust och pekade på nummer 7 i blå matchtröja. Han tror alltså fortfarande att Erik SPELAR hockey. Inte att han bara TITTAR. Undrar just vad pappa tutat i sin son… ;)


Bilder: privat, Isa Form och Panduro