TACK!

Gissa om jag blev glad när jag i går kikade in här och fick se alla era fina kommentarer. Hjärtat värmdes mer och mer för varje rad jag läste och det är fortfarande varmt kan jag lova :) Finare och snällare läsare än er finns nog inte och jag är uppriktigt glad att jag lyckats dra er hit.

Mina tankar om bloggens vara eller icke vara har klarnat och det känns plötsligt självklart att jag ska fortsätta. Fortsatt hade jag gjort ändå men i så fall helt privat. Era fina ord och snälla komplimanger var nog dock precis det jag behövde. Att få veta vad några av er tycker betyder massor. Och känn nu för allt i världen inte att ni måste kommentera allt, det var verkligen inte det jag menade. Som jag sa, många av er vet jag ju finns där men att åtminstone en ny läsare hörde av sig som dessutom höll på att läsa lite gammalt, det värmde också!

Måste bara säga en sista sak angående inlägg av det slag jag gjorde. Det är ett vågspel att skriva något sådant. Jag tror säkert det finns de som tycker man är fånig. Jag kan rentav tycka det själv men jag ville vara ärlig och försökte verkligen förklara på vilket sätt jag menade och jag hoppas och tror att ni läsare som ligger mig allra varmast om hjärtat förstod. Några av er känner jag ju privat, några av er ganska väl även fast vi aldrig setts i verkligheten. Och jag tror mig känna att vi alla har ganska många likheter och ofta tänker på samma sätt om saker. Troligtvis är det också därför vi trivs hos varann. Nu känner jag mig mer peppad än på länge att ägna bloggen tid – vad kul!

Ni gjorde mig uppriktigt glad och lycklig i går vänner och det förgyllde min dag – min födelsedag!
Stor och varm KRAM till er!