Ett stort litet hjärta

Det finns en låt de ofta spelar nuförtiden. Vi lyssnar mycket på musik men brukar inte så ofta lyssna på radio här hemma om dagarna. Häromfredagen stod den dock på hela dagen. Vid fikat spelades samma dänga för tredje gången sedan morgonen och jag märkte hur Filip lyssnade uppmärksamt. Låten har en sorglig melodi och är på något vis vemodigt vacker efter några lyssningar.

”Vad sjunger hon om mamma?” frågade han till slut. ”Hon sjunger om att hon inte vill vara ensam”, svarade jag. Filip fikade vidare och funderade med en liten rynka mellan ögonen. ”Var bor tjejen?” blev nästa fråga. ”Jag vet inte”, blev mitt svar. ”Om hon vill kan vi komma och leka med henne!”, utbrast lilleman då och mitt mammahjärta svämmade nästan över av kärlek och stolthet när jag insåg vad han menade. Han tyckte verkligen synd om henne och tänkte att hon kanske skulle bli glad igen om han kom och lekte med henne en stund… Fina Filip. Måtte denna goda egenskap hos honom bestå för alltid. ”Ja, då skulle hon nog bli jätteglad!”, svarade jag och Filip knaprade sedan nöjt vidare på sin knäckemacka utan att prata mer om saken.

Varje gång vi nu hör låten på radion i bilen så hör man från baksätet ”Oooohh, hmhmhmhmhmhmhm, ooohh, hmhmhmhmhm baj maj sef” (by my self) Och så lite ”ooohhande” till följt av ett tydligt ”yuuu” (you) och ett ännu tydligare "truuu" (true) på slutet. Filip sjunger alltså några ord på engelska varefter han "ooohhar" med rejäl pussmun och man har tur om man kör och sitter i framsätet så man kan fnissa tyst för sig själv för det låter inte lite gulligt :) (lyssna på låten så kan ni som känner Filip nog nästan se honom framför er ;) )

Det är i sådana här lägen bloggen är SÅ bra att utnyttja för minnenas skull. Ett ögonblick som detta vill man ju för alltid bevara i sitt innersta. (Upptäckte förresten när jag letade efter låten att den var Norges bidrag i årets schlagerfinal)