"Maaamma, maaamma! Jag har en övelaskning till dig!", hörde jag en ivrig och välbekant röst ropa utanför dörren. Strax därefter hördes förtvivlad gråt som dock tystnade ganska snabbt när dörren öppnades och min lille overallprydde kille steg över tröskeln. Med en stor krokodiltår rinnandes nerför ena kinden (han var så ivrig in att han hade ramlat på väg från bilen till dörren...lille skrutten) och ivriga ögon bubblade han igen: "Mamma, jag har gjort ett paket till dig!" Och innan jag hann reagera plockade min fina lilla Filip upp ett paket med rött papper, inslaget precis sådär som man kan tänka att en 3-åring gör. Med lite för lite papper och lite för mycket tejp :) Sen slet han upp pappret, öppnade kartongen som gömde sig däri, fumlade med tungan fladdrandes runt munnen och utbrast plötsligt nöjt "Tadaa! Jag har gjort ett halsband till dig mamma!" Tårarna brände bakom ögonlocken och jag höll nog nästan på att krama ihjäl pojkstackarn. Aldrig har jag fått en så fin present någonsin... Och så berättade han att han hade pysslat på dagis "och då tänkte jag att, hmmm... ett halsband blir nog mamma glad för".
Vilken lyckans ost jag är. Som är mamma till världens finaste lilla Filip. Med världens största lilla hjärta som värmer mitt så. Varje dag.
Och vet ni vad som hände sen? Jo, sen kom nästa paket in genom dörren. "Till Adda" stod det ;) För det är ju det jag kallar mig själv i dessa bihåledagar. Världens finaste och mest omtänksamma mamma Sandra hade där stoppat i vita tulpaner, en vitaminchockdryck samt godis... Gulle dig, vännen! Du gjorde mig så GLAD!
Och genast kände jag mig faktiskt lite piggare. Som samma underbara människa sa på telefon idag - att lycka ibland är den bästa medicinen. Så sant. Dessa doser gjorde mig helt klart friskare. Dessa och det faktum att jag från morgonen fram till lunch fyllde en halv soppåse (jo, det är sant!), med snytpapper. För att därefter resten av dagen ändå helt oförståeligt fortsätta vara lika täppt... men det som är ute är ute och helt klart går det åt rätt håll. Dessutom feberfri för första dagen på en evighet. Och som pricken över i äntligen av med huvudvärken av sprängvariant för att idag "bara" haft vanlig hederlig huvudvärk vilket känts riktigt behagligt med tanke på vad jag vant mig vid de senaste dagarna.
I morgon kommer snälle morfar hit för att vara både "barnvakt" och barnbarnvakt ;)
4 kommentarer:
Jag håller med om att det banne mig var det finaste halsbandet ever! Och ännu finare, omtanken bakom.
Fast det minsta förvånad är jag inte för hur man man bli annat än en fin människa i er familj?
Blir också varm i hjärtat av att det finns fina vänninnor som tar hand om dig när du behöver lite extra pepp.
Kram
Blev så glad att du blev så glad! Du var så värd lite uppmuntran i snorträsket, Adda =) Och det var så härligt att få se dig idag (lördag) - vilken dag! Den var väl också medicin!!! Kan tänka mig att du kraschade i soffan sen på kvällen, helt slut efter första riktigt utflykten från huset på länge! Ses på måndag! Vet du föresten....när vi kommit hem från Anderssons åkte jag på rejäl nackspärr...eller neråt skuldran...håll tummarna att den går över SNABBT! KRAM
Snäckan - Ja, visst var det gulligt?! Och tack, omtänksamma, fina du :)
Sandra - Ja, vilken underbar dag! Man kunde ju liksom inte bli annat än frisk! Faktum är att hela helgen varit fullspäckad men oj, så rolig så NU är jag trött och sängen lockar... Håller tummarna HÅRT för att under ska ske med både dig och lillskrutt tills i morgon! Kram :)
Meeen vilket underbart halsband, visst blir man happy när man får egengjorda saker av sina älsklingar!?
Kraaaaam!
Skicka en kommentar