En klubb för inbördes beundran

Tänk att vi totalt ovetandes om varandra hade en klubb för inbördes beundran. Lotta och jag. Det inträffar banne mig inte ofta men ibland händer det. Som den där midsommaftonen för två år sedan då en av Eriks gamla kompisar presenterade sin nya flickvän och hon sprang rakt in i mitt hjärta med buller och bång på bara några minuter. Ofta växer det ju fram efter ett tag, att man märker att man klaffar med en annan person. Men vi klaffade bums. Sen har vi haft lite sporadisk mailkontakt men framför allt har vi läst varandras bloggar, vilket ju gör att man lär känna en person ganska väl. Setts i verkligheten hade vi faktiskt bara gjort två gånger fram tills i söndags. Då hon var här och hälsade på oss hela dagen med sin oemotståndligt söte och charmige lille 3-månaders son som jag nästan är lite kär i… Vilma med för den delen. Hon hade väldigt svårt att hålla fingrarna borta från detta sprattlande lilla knyte som skrattade med hela ansiktet så fort man tittade på honom.

I alla fall så insåg vi efter denna dag ännu mer hur mycket vi tycker om hans fina, vackra, omtänksamma mamma med det varmaste av hjärtan. Hon delar med sig så mycket av sig själv, både av sin härliga personlighet men också med en hel påse full av ”mitt-i-prick-presenter” till hela familjen. Till barnen festligt nog kläder jag själv kikat på och velat ha :)

Det är så himla synd att inte heller denna person bor nära utan 30 mil härifrån, men till sommaren hoppas vi få träffa dem igen. Utan att nu ”göra reklam” för mig själv måste jag hänvisa till hennes blogg. Hon har förmågan att uttrycka sig bättre än bäst och jag älskar hennes tankar om livet och allt runtomkring som hon lyckas beskriva så man riktigt känner vad hon menar. Vad jag menar med att göra reklam är att jag i går sprang på ett inlägg som hon skrivit efter att de kommit hem. Ett inlägg där hon beskriver några hon varit och hälsat på och där jag efter en stunds läsande insåg att likheterna med namn och andra detaljer stämde så bra att det faktiskt var oss hon skrev om… Söta, gulliga du. Du gjorde mig så glad med dina ord. Det var ett sånt där inlägg man kan läsa hos andra – om andra – och tänka att åhh, vilken lyckost som får något så fint skrivet om sig… Och den här gången var lyckostarna jag och Erik!!!

Så hördu vännen – med kärlek är detta inlägg såklart tillägnat DIG (och såklart även din lille goding till son)! Tack för att ni kom och förgyllde en gråmulen söndag så med er värme :)