Tillfälligt avbrott

Några gånger om året dyker små bloggpauser upp för mig. Tider då det är extra mycket runt om en. Då varken hinner jag blogga själv eller läsa andras och det är så tråkigt att just inte hinna fast man egentligen vill.

De senaste veckorna har ju som för många andra varit fyllda med sommar, sol och bad. Vi har också hunnit med en liten semestertripp och så till på det jobbat. Småsaker kvarstår på huset som sista fönstren, spröjsmålning samt de där efterhängsna dörrarna som vi nog kommer spara till sist. Bruna som markiserna eller crémefärgade som huset är nu de kvarstående alternativen. Och så passar vi små korta stunder på att göra lite småfix inne som är skönt att ha klart innan bebisen kommer.

Äntligen börjar vi nu också se den gemensamma ledigheten närma sig med stora steg. Den gemensamma, lååånga och hett efterlängtade. Som kommer innehålla… ja, vi vet ju inte riktigt vad den kommer innehålla, eller när och det är ju lite av tjusningen med en kula på magen som växer sig allt större och där innehållet för varje dag som går nu gör sig mer och mer redo att möta världen och oss – familjen. Vi som ska vara tryggheten. Finnas där. Älska och vårda ömt. Trösta och vagga. Mata och vyssja. Sjunga. Smeka ömt på kinder små. Snusa bebis närhelst vi vill. En massa viktiga och självklara saker som jag så innerligt hoppas och önskar att jag nu efter sista arbetsveckan ska hinna vila och ladda lite inför.

För ja. Endast en vecka återstår nu. En vecka som Erik också ska göra ett jobbinhopp på och då mor-, och farföräldrar i sin tur hoppar in här hemma. Fast just i nuläget vet vi inte riktigt hur veckan kommer se ut ändå för en sedan lunch blek och hängig liten lintott ligger nu uppe och vilar med febervarma kinder. Filip, som inte varit sjuk sen i vintras. Är det inte typiskt tajmat så säg… Men vi får se, kanske är det bara en reaktion på senaste tidens höga tempo, höga temperaturer och låga sömndos som gör sig ett uttryck? Vi hoppas och får helt enkelt se framåt kvällen hur det går.

Och när jag om några dagar så äntligen lämnar jobbet för lata dagar, semester och sen en ny ljuvlig mammaledighet, då får jag nog vid sidan av mitt egna igenbloggande planera in varsina dagar för er – mina favoriter. Att läsa i kapp och se vad som hänt på sistone. Bättre än en god bok i hängmattan faktiskt! Så jag har inte övergett någon, bara pausat ett tag. Alldeles snart kommer jag igen och då fylld med ny bloggenergi hoppas jag!