Dan före dan...

Hmmm… någon som hört mig använda ordet tjyvtjock förut?! Typ sisådär för 1 år och 9 månader sedan - kvällen innan lilla Vilma kom till oss? Tjyvtjock är nämligen precis vad jag känner mig just nu. Om det sedan är skarpt läge eller om det bara är på grund av overkliga omständigheter med eventuell igångsättning i morgon det vet jag inte, men något fuffens har den för sig därinne. Lillälsklingen.

Det började redan i går kväll med tätare sammandragningar och har så fortsatt idag. Vissa gör lite mer ont än andra. Vissa sitter i längre, vissa kortare. Nu ikväll har molvärk i magen kommit och även ont i ryggslutet men som sagt, kroppen kan säkerligen spela en spratt just nu. Drömmen vore ju dock att det faktiskt HAR smygstartat på riktigt och att vi nu får sova gott i natt för att sedan åka in i morgon förmiddag när det är sagt. Men vi får se.

För första gången är i alla fall väskan ordentligt packad. Känslorna är i kväll många och hur jag än försöker, omöjliga att beskriva. En salig blandning av total skräck för vad som väntar men även en obeskrivlig väntan och längtan efter att äntligen få träffa liten är två av dem…

Väldigt overkligt är det också att jag varit hemma i fyra hela veckor, befinner mig i vecka 39+3 och garanterat ska få den största bebisen av dem alla tre! Undrar just om det kommer märkas eller om vi ändå kommer uppleva den som liten? Spännande är det. Och omtumlande, och oroligt, och pirrigt…

Så nu säger jag hejdå på ett tag! Antingen möts ni här nästa gång av liten på bild. Annars på ett suckinlägg från hemskickad Anna som får vänta ytterligare en dag.

(Vill också säga TACK till alla ni underbara fina som jag vet på olika sätt tänker på och bryr er om. Ni betyder massor ska ni veta och ni gör mig innerligt glad genom era kommentarer, tankar och ord! Kram på er!)