Sommarglögg

I samma sekund jag skruvar korken av flaskan möts jag av en mycket välbekant doft. Välbekant men helt fel nu. Det ska inte vara solstrålar jag ser där ute på gräsmattan utan snöflingor. Från radion ska det inte sjungas om sommarnätter utan om stilla sådana. Och heliga. Och huset ska definitivt inte värmas av solljuset som kastar lustiga skuggor på väggarna och lyser på solglasögonen där de ligger på fönsterbrädan vid altandörren och väntar på att sättas på sin ägares näsa. Nej, huset ska i stället värmas av levande ljus som sprider sitt fladdrande sken över klappar och förväntansfulla barn. Ute ska vara kallt, och inne ska vara tomtar överallt…

Ja, jag är helt säker på att detta känns fel, ända tills jag smakar på den vita drycken. Den vita drycken som blivit isande kall av de klirrande isbitarna som släppts ner i glaset och där den välbekanta smaken plötsligt fått en somrig touch av de stora, röda, söta hallonen från trädgården som också trängs i glaset.

Plötsligt är smaken rätt. Och otroligt läskande. Kanske att den för den som vill, kan och tycker om, blir ännu godare om den spetsas med något av starkare karaktär men den funkar finfint som den är.

Det som jag erkänner först var ett impulsköp av mig, både av nyfikenhet förstås men också lockad av den ursnygga etiketten, blev ju riktigt lyckat. Och jag erkänner att jag är ett väldigt tacksamt reklamoffer. Fast jag skulle nog vilja kalla mig för ett medvetet sådant. Jag ÄR ju nyfiken till min natur och jag faller för fina detaljer och jag står för det. Den här gången köpte jag hela konceptet - och föll :)