2 månader

Tiden flyger men ändå inte. Man upplever att veckorna går galet snabbt samtidigt som känslan av att Alvin varit med oss längre tid än vad han faktiskt har fortfarande är lika stark som innan. Vägen mot hans andra månad har märkts ut med en hel massa nya färdigheter. Han firade vid fem veckor av första leendet vilket sen har följts av många, många, många fler. Han är så glad vår lille skrutt och det är en ren vitamininjektion att få dela dagarna med denna goding till bebis. Jag skrev för en månad sen att han då precis börjat vara mer vaken på dagarna men det var tydligen bara något tillfälligt för han sover väldigt mycket jämfört med vad syskonen gjorde. Kanske är det de som är orsaken till det, alla intryck de ger honom leder säkert till att han blir trött snabbt igen…

Han är nu så gott som helt stadig i nacken och han tycker det är riktigt spännande att stå i knät och se sig omkring. Favoritsysslan är dock att ligga i mitt eller Eriks knä. Med fötterna mot oss och de små händerna i våra. En perfekt ställning för total kontakt med den han är hos och det är också i de lägena han ler som allra mest, nu även med ljud som är så söta att man fullkomligt smälter. Försiktiga ”gaaa” kommer titt som tätt ur munnen samtidigt som armar och ben sprattlar frenetiskt. Ofta griper han också tag extra hårt i händerna och lyfter så mycket han orkar på huvudet och man riktigt känner hur han försöker ”säga” något.

Elefanterna ovanför skötbordet är upptäckta och han kan ligga där länge och se, le och prata med dem. Och så blåser han bubblor med munnen också, vilket storebror och storasyster tycker är gränslöst kul.

Sen gjorde han nyligen något så ovanligt som att inte bajsa på 12 dagar och här har jag förståelse för om ni utan barn slutar läsa och tänker herregud, nu får hon väl ändå ge sig! Medan ni med barn kanske tänker oj, intressant. Undrar hur det slutade? Här kan då tilläggas att Filip och Vilma nog i sina bebisliv så gott som inte en dag missat den obligatoriska bajsblöjan. Alvin däremot, han chockade då som sagt med 12 dagar och vet ni när han till sist gjorde det? Jo, det var när signaturmelodin till första avsnittet av Bonde söker fru precis började tona av som första braket kom. Jag blev så rädd att jag hoppade högt eftersom min hand höll om den lilla rumpan och det dessutom var så länge sen sist och så oväntat. Sen bajsade han i en halvtimme. Lille gubben. När jag kom upp till skötbordet konstaterades både en all-time-high-blöja samt det faktum att Liberos blöjor sannerligen håller tätt :)

Nog om detta ämne (han har nu förresten hört upp snart en vecka igen och kanske kör han en repris lagom tills programmet börjar om en stund…)

Nattsömnen måste jag ju också nämna. I sju och en halv vecka varade det där lyxiga att han bara vaknade för att äta och sen somnade om som en stock. Sen en och en halv vecka tillbaka har han nu börjat vända lite grann på dygnet och jag sover max mellan fem och sex timmar per natt (och under dessa ammar jag två gånger). Sen vaknar lilleman strax innan klockan är fem och då är han helt klarvaken och väldigt sällskapssjuk… Inte ledsen men jag vaknar alltid av grisgrymtande läten som blir mer och mer intensiva samtidigt som jag känner små fingrar som krafsar på mig. Projekt "Väcka mamma" har startat. När jag sen till sist kämpande slår upp mina trötta ögon och tittar på min lilla ängel, ja då blir han så glad att han inte vet vad han ska ta sig till. I morse viftade han så med armarna att jag tror han för första gången upptäckte sina händer mitt i allt. Ett jättemysigt utvecklingssteg - verkligen - fast inte kvart i fem på morgonen så jag skyndade mig att gömma dem under täcket igen. Oftast äter han en slurk och somnar igen vid sexsnåret. Ungefär exakt när åtminstone en av de andra stjärnorna vaknar! Så sova är inte det vi sysslar mest med just nu här i huset. Erik, min klippa tar dock alltid med sig de eventuellt vakna ner när han stiger upp där runt sex så då får jag dra mig en stund för att sen hinna göra mig i ordning innan han åker.

Planering och en positiv inställning är helt klart mina bästa råd till blivande eller nyblivna trebarnsföräldrar. Har man dessa två med sig hela tiden så ordnar sig nog det mesta och man har kul på vägen. Spetsat med ett och annat trotsutbrott emellanåt är dagarna nu intensiva, fyllda till bredden av upplevelser för oss alla men också fantastiskt ROLIGA. Jag försöker verkligen ta tillvara på tiden som är just nu för den kommer ju aldrig åter. ”Mitt i livet” skrev jag om för en tid sedan. Jag tror minsann det är där vi befinner oss just nu och det NJUTER jag av!