”Takkass Avvin”

Ja, vi håller verkligen med Vilma när hon ojar sig över lillebror och gång på gång upprepar ”stackars Alvin” på sitt lilla vis med bekymmersrynkan på plats mellan ögonen och hopknipet ledsen mun.

Vi har haft ovanliga dagar härhemma. Det har varit så många turer och besked hit och dit och fram och tillbaka att det snurrar i huvudet. Besöket på sjukhuset i torsdags gick både snabbt och smidigt. Återigen fantastisk personal hade dämpat belysningen i undersökningsrummet och bäddat ett mysigt bo åt Alvin i en saccosäck på en brits. Där undersöktes sen hans lilla hjärta med både ultraljud och nytt EKG. Svaren skickade de sedan vidare till vår läkare men de sa med en gång att det inte var något farligt eller allvarligt och mitt eget hjärta blev med ens så lätt så lätt. Dock hörde de två ”misstänkta flöden”, som de kallade det men som sagt inget som är farligt.

I går morse var det sen dags för nästa besök, den här gången på bvc för ny vägning av lilleman och tänka sig - Alvins och min superamningsinsats hade gett resultat i form av hela 100 gram mer Alvin på fyra dagar! Oerhört skönt besked, samtidigt som vi ju märker att något inte är som det ska. Han är väldigt slö, blek och känns på något sätt medtagen. Nytt viktbesök bokades in om en vecka och vi åkte därifrån med uppmaningen att vi så fort vi tycker han blir sämre ska ringa in till barnakuten.

Vår lediga fredag fortsatte sen med frisörbesök för vildelik Filip med hår åt alla håll och kanter, sen Max-lunch i bilen och därefter en snabb sväng in på A6 för mig för att fixa lite ärenden. Det var när Erik och barnen satt i bilen och väntade på mig som läkaren vi var hos i tisdags ringde. Hon började med att berätta att det inte är något hjärtfel han har och att en hjärtläkare nu ska titta på hans bilder och därifrån bestämma hur uppföljning ska göras. Sen sa hon att svar från urinodlingen hade kommit och visat att Alvin, trots att stickan vid ett första test inte visat tecken på något, har urinvägsinfektion :( Vi fick veta att de väntade på oss på barnakuten för vidare provtagning och att vi om läkaren tyckte Alvin var för medtagen också skulle få stanna kvar…

Tvära kast på den lediga fredagen blev det med ens. Mormor och morfar ryckte snabbt in som barnvakter och tur var det då vi sen tillbringade hela eftermiddagen och större delen av kvällen på sjukhuset med vår stackars lille skrutt.

Nytt urinprov togs följt av några blodprover. En läkare undersökte honom åter grundligt och Alvin uppskattade det lika mycket som han gjort tidigare i veckan ända tills doktorn berättade vad han skulle göra härnäst. För att få ett helt tillförlitligt svar är det bästa att tappa urin direkt från blåsan vilket sker genom en blåspunktion… En inte helt tunn nål sticks då in i magen och vidare in i urinblåsan och tappar kiss direkt. Alvin skrek hjärtskärande när nålen stacks in och när den togs ut men stunden däremellan surplade han ganska förnöjt på sprutan med sockerlösning som generöst sprutades in i hans lilla mun. En sådan tapper liten kille var han och jag kan lova att det för evigt kommer göra ont i mig bara jag tänker på denna hemska undersökning.

Eftersom de också var bekymrade över hans icke-bajsande fick han sen Microlax så han fick bajsa och där rök nog de där 100 grammen han gått upp med råge…

Som tur var var Alvin ganska så på alerten under hela träffen med läkaren och vi fick till sist åka hem med en penicillinkur som sällskap. Framöver väntar njurröntgen vilket de alltid gör på små barn som får urinvägsinfektion. Så skönt att de är så otroligt noggranna när det gäller det bästa vi har.

I veckan som kommer har vi telefontider med två läkare och förhoppningsvis ska denna historia sedan vara slut. Så oväntat att det som i måndags började som en vanlig rutinkoll av vikten fick sådana här följder… Samtidigt tur att vår gulliga och noggranna bvc-sköterska var så uppmärksam och drog igång hela karusellen.

Nu ska vi snart äta smaskig Halloweenmiddag och sen får resten av helgen gå i lugnets tecken. Vi är egentligen galet trötta men fortfarande finns krafter från reservens reserv kvar och vi hoppas att på något vis kunna fylla på med ny energi någonstans, någongång innan nästa vecka börjar.

Hoppas ni alla har en riktigt skön och ledig helg. Enligt tradition plankar jag denna dag ett gammalt inlägg som varje år vid denna tid är lika aktuellt. Innan vi somnar ska vi ut på trappan och tända ett ljus och tänka på de kära som inte längre finns hos oss. Och jag tror att när stjärnorna blinkar, då är det de däruppe som åt oss vinkar...