måndag, november 30, 2009

Fem kilo

Att vara tre och en halv månad och väga fem kilo, det slår man inga rekord med direkt. Särskilt inte som pojke som dessutom var nästan normalviktig vid födseln med 3,4 kilo. Nej, yttepytte-Alvin snuddar nu den allra nedersta viktkurvan och vid förra veckans bvc-vägning rynkade vår sköterska bekymrat på pannan igen då han bara ökat 70 gram på tio dagar. Vi tyckte också att han börjat bli lite matt och orkeslös igen och ny läkartid bokades till dagen efter. Efter en stunds pratande, klämmande på magen och allmänkoll blev doktorns antagande att förstoppning är förklaringen till allt. Detta trots helamning vilket ju är jätteovanligt.

Med Laktulos och Microlax och uppmaning om fortsatt intensivt ammande åkte vi hem för att komma på återbesök i dag och tänka sig – liten skrutt hade ökat nästan 150 gram på en vecka trots flera bajsningar efter Microlax och jag bubblade av lycka! Doktorn tyckte också han såg mer på bettet ut igen och att han nästan till och med lagt på sig lite på kinderna. Nu ska vi fortsätta så här. Ge medicin, amma tätt, väga en gång i veckan och så återbesök igen om några veckor. Stackars liten. Det här är något helt nytt för vår familj då syskonen aldrig haft liknande problem.Skönt i det hela är dock att han inte verkar ha lidit av det och haft ont. Han har nog mest påverkats på så vis att han blivit orkeslös och slö.

Så – nu vet ni varför jag inte har visat några livstecken på ett tag. Förutom allt annat som snurrar på i dessa tider har jag alltså också varit den ammande mamman extra mycket. Försökt att under de lediga dagar vi nu haft tillsammans passa på att smita undan med liten och ge honom en chans till lugn och ro när han äter och jag är så himla glad att det gett resultat.

Det här med amning är ju så individuellt. En del kan inte, en del vill inte av någon anledning och det har jag full respekt för – alla gör som de vill. Men jag VILL ju så gärna och så mycket. Att amning har många fördelar har nog inte undgått någon och eftersom vi har allergier på nära håll på båda sidor så vill man ännu mer. Vid förra veckans besök pratade vi faktiskt ersättning om inte dagens vikt var bra, då som tillägg till amningen. Detta är säkert vanligt och självklart gör man ju det som är bäst för Alvin men det hade varit med sorg i hjärtat som jag hade fått ta till flaska. Det är ju så himla mysigt med amning och en bonusfördel är helt klart den att slippa balta och mäta och värma och trixa och fixa. Med två barn sedan innan är det ett moment man gärna slipper både dag som natt, då är det en sann lyx att i stället bära maten med sig, färdigtempererad och lättillgänglig! Men som sagt, jag har full respekt för att alla gör som de vill och kan. Jag är verkligen ingen motståndare till ersättning utan är snarare beredd på att det mycket väl kan bli ett komplement här om vikten fortsätter knacka sig fram.

Vi hade bilen idag och passade på att mysa till det lite extra i regnvädret så efter dagishämtning for jag och de tre små bort till biblioteket. Sen gick vi på fik och det är så otroligt mysigt att ta med sina små som med tindrande ögon fullkomligt slukar innehållet bakom disken. Sen kan man inte annat än skratta åt de små incidenter man som trebarnsmamma får vara med om när man på egen hand ger sig ut på vift med dem. Till exempel en Vilma som bajsar på biblioteket (hoppas ni ursäktar dagens ämne men jag kan ju lika väl fortsätta där jag började) och sen får ligga i bagaget och få ny blöja efter det att jag först fått kånka ut vagnen som står där. I ösregn dessutom. Och en Filip som preciiis när jag börjat mata Alvin på fiket blir urakut nödig han med och vi rätt och slätt får lämna fikabordet med alla våra saker och följa med honom in på en minitoalett. Med Alvin i famnen och Vilmas hand i min. Saker man helt enkelt får vara beredd på och som man tar med ett leende.

Jag har så mycket att skriva ikapp om att jag inte vet var jag ska börja. Egentligen är det kanske bäst att hoppa några veckors händelser i vårt liv och fortsätta där vi är, annars är det lätt att man helt struntar i bloggandet och det vill jag ju inte.

Nu mixar Erik smoothie till kvällsmaten, Alvin börjar knorra efter kvällsmat han med och syskonen Bus kivas om vem som ska ha den nya Byggare Bob-hjälmen (som typ täcker hela Vilmas ansikte). Bäst jag rycker ut!


1 kommentar:

Erica sa...

Vad skönt att det har gett resultat! Hålleer tummar och tår för att det fortsätter på samma sätt.

Kram