Vad vi gör

Bloggen har lindrigt sagt legat i ide ett bra tag nu. Åter en gång. Stackar´n. Glesa uppdateringar som jag ogillar så men som jag samtidigt nu börjar lära mig kommer vara verkligheten i perioder framöver. Det är liksom det som är vårt liv. Just nu. Ibland endast vardagslunk med små tillfällen att slinka in och ge ett livstecken, eller kanske rentav flera under en vecka. Ibland som nu en tid av intensiva och hektiska veckor med lite för mycket inplanerat och ytterst få och små tillfällen att ens sätta ner rumpan på en stol. Vi sa just häromdagen att vi nu haft ”november light” härhemma.

November är ju månaden då allt händer här i huset. Två av tre barn fyller år. Kalas för både ditten och datten ska fixas och dessutom följer sen nästan alla vänners födelsedagar nära inpå. Det är också då de två födelsedagsbarnen brukar få tandläkartider. Julkorten from hell ska tas. Klappar funderas ut och julstöket påbörjas. Har man dessutom lite otur lär vi nog de närmaste åren även kunna dra hem en och annan bacill denna vintermörka och intensiva men ack så härligt mysiga månad.

Nu är livet allt annat än vintermörkt. Ljuset som för varje dag blir mer och mer påtagligt gör gott för själen. Det känns som att allt vaknar till liv igen. Inte bara naturen utan även den där städ-, och fejmänniskan i mig. Bort med det gamla och fram med det nya liksom. Bort med snö och grus. Fram med allt som hör det stundande utelivet till. Fram med ljusare kläder i gladare färger.

Sen att vi har lyckats pricka in tandläkarbesök till resten av familjen, åtminstone de med tänder. Att tre femtedelar av familjen, mig inberäknat, såg sådär vilda ut i håret att vi haft tid hos frissan vilket nuförtiden innebär en del planering med barnpassning och så. Att Erik jobbat kväll/natt tre gånger på tre veckor utöver sin vanliga tid. Att HV spelar slutspel igen och nu till och med är i final – igen (vilket såklart bara är fantastiskt kul men ändå själ kvällstid. Dock inte Eriktid för mig då han inte gått mer än några matcher denna säsong men självklart följer de matcher han inte ser på plats framför teven i stället).

Och sist, men inte minst – snarare mest – att den där rensningen som påbörjades för några veckor sedan har fortsatt och att jag nu har TOKRENSAT hela huset. Allas garderober är prydligt utrensade och kvar hänger bara det allra bästa – och storleksrätta i barnens fall. Alla skåp och vrår är genomgångna. Uteförrådet rensat på det där som kommit till sen sist vi var där och röjde ordentligt förra våren. Och i går var det då loppisdags igen. Den här gången tillsammans med Eriks syster och föräldrar som sålde lite av Eriks mormors gamla saker. En galet rolig förmiddag med riktigt ruggigt och svinkallt väder som gav ganska många besökare. Dock hade vi mest barnkläder och ”småsaker” den här gången kändes det som. De andra gångerna har vi haft några större och mer värdefulla saker vilket såklart gett snabbare klirr i kassan så i går hade vi inte så höga ekonomiska förhoppningar utan såg det mer som ett perfekt skäl till att få det sådär härligt rensat härhemma. Sen hamnade slutsumman ändå på 1700 och vi är mer än nöjda och förvånas åter en gång av hur värdefullt ”skräp” man förvarar i sitt hem. Skräp som andra tycker är fynd precis på samma sätt som att vi fyndar andras skräp. Otroligt häftigt, intressant och dessutom bra för miljön. Och så kul till på köpet.

En låda överblivna saker/kläder skänkte vi på hemvägen. En låda fick faktiskt följa med hem igen som uppstart för nästa gång vi står där, kanske redan i höst. Jag stötte nämligen på en hel del saker/kläder som nog är lättare att bli av med den årstiden för det tänket har man nu efter några gånger lärt sig. Ja, vi har verkligen funnit ett för oss perfekt sätt att få anledning att rensa vilket ju kommer behövas med jämna mellanrum med tre växande små gryn i huset. Sen ska jag inte sticka under stol med att det VAR kul att förutom rensningen även FÅ det där klirret i kassan för oj, så mycket tid jag lagt ner på detta. Åtskilliga är de timmar jag rensat och röjt, sorterat och slängt, funderat och placerat, omsorgsfullt vikt och prismärkt och nu känns det så obeskrivligt skönt och lätt i själen. Det får mig verkligen att må väl, den där känslan av att vara i fas i livet. Att ha koll. Att veta vad som finns och vad som behövs. Att vara redo för vår och sommar.

Så nu vet ni varför jag varit så out of blogging ett tag (åtminstone en av anledningarna för den lilla tid som återstått har vi ägnat åt ännu ett projekt...). Nu ska jag helt och fullt njuta av våren och mammaledigheten med världens små underbaraste. Det enda molnet just nu är att det de senaste dagarna typ stuckit/svidit till på ena sidan i huvudet med jämna mellanrum. Inte sådana där hugg man kan få i bland när man har huvudvärk för det har jag inte. Bara de där svidstickningarna som kommer och går och så lite, lite flimriga ögon. Usch, jag blir alltid orolig när saker är odefinierbara. Då är snuva och en rejäl förkylning mycket bättre. Sånt man vet vad det är.

Det här blev långt men nu är ni om ni orkat ända hit, ganska ordentligt uppdaterade. Här väntar nu en lugn söndagkväll framför teven. Snart ska jag avslöja den andra galet roliga och efterlängtade saken vi planerar och det är inte bröllop – inte just nu i alla fall. Inte heller någon resa. Inte heller ny bebis. Inte heller... nej, nu finns det snart inte många ”inten” kvar så jag återkommer helt enkelt!!!

Hoppas ni också får en mysig kväll med tid att ladda inför ny vecka!