Femton

I dag är en stor dag i vårt gemensamma liv. Det är på pricken 15 år sedan vi snubblade in i varann på det där utestället – Gruvan :) Året var 1995, sommarkvällen var varm och vi var nitton år. Du hade jeans, en blå t-shirt och solblekt hår. Jag en fulgul klänning, stora lockar och bara en lins då jag, eller snarare mitt ena öga, veckan innan på samma ställe lyckats stå i vägen för en genom luften flygande kapsyl men det är en annan historia.

Vi föll pladask och jag är fortfarande sådär galet kär i dig. Min prins. Såhär skrev jag till dig i Alla Hjärtanstider för tre år sedan och de orden säger fortfarande allt... Kärleken ÄR innerlig, oändligt stor och evig och du gör mig till världens lyckligaste. Varje dag. Jag blir fortfarande lika glad då det ringer och ditt namn syns på displayen. Jag blir fortfarande lika lycklig av att höra din röst från hallen då du kommer hem från jobbet. Jag har fortfarande lika roligt tillsammans med dig och jag är så tacksam och glad över att få dela mitt liv med dig.

Det finns en favoritlåt som jag har hintat till en viss sjönsjungande vän att vi gärna skulle vilja höra en viss dag någon gång i framtiden ;) Den låten framförde otippat nog Lisa Nilsson på bröllopskonserten inför prinsessbröllopet och hon gjorde det riktigt, riktigt bra (kanske skulle hon skippat paraplyet men det har ju inte med saken att göra). En helt underbar låt med otroligt vacker text.

Så – till min alldeles egna Erik på vår dag. ”Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinligt grå, vore jag utan dina andetag..."