Renoveringsresumé

Pust och stånk. Har äntligen sjunkit ner i soffan efter två och en halv veckas frånvaro därifrån. Typ. På allvar faktiskt. Vi har slitit i treskift kan man säga. Först dagpassen men barnen och till viss del köket. Sen har kvällspasset tagit vid i köket efter läggning och pågått alldeles för länge, kanske till tolv sisådär... Och sen har man lagt sig för att alldeles strax gå på nattpasset där liten Alvin vaknar och vill vara sin mamma nära. Dock har han peppar, peppar faktiskt sovit bättre än på länge nu några nätter.

Jag har knaprat huvudvärkstabletter i snart tre veckor (får man det?). Envisare än envisast har den smugit sig på varje morgon om den inte varit där redan när jag vaknat. De flesta dagar har den sen gett sig av men nu i de senaste dagarnas tropiska hetta har den etsat sig fast och gjort huvudet så tungt så tungt och till på köpet fått mig att se suddigt. Jag gissar på att diagnosen är ganska lättställd – för lite sömn, ingen vila överhuvudtaget och så på det över 30 graders värme.

Erik har nu haft sina första två semesterveckor (läs hemmajobbarveckor) och ska nu jobba i två för att sen ha ytterligare tre långa skäna veckors ledigt som vi innerligt hoppas blir just det. Lediga.

Men nu måste jag ju berätta om vårt kök! Det som kommer bli husets hjärta – tro mig, vi älskar det redan högt även om vissa delar saknas eller inte ser ut som de ska... Mer om det sen.

”A piece of cake”, måste vi nästan kalla själva rivnings-, uppbyggnadsperioden som inte alls blev så lång som vi förväntat oss. Att diska i tvättstugan har fungerat väl. Det finfina vädret har gjort att man stått där med öppen dörr och fått sommarstugekänslan varje dag. Och sen ska erkännas att de där papperstallrikarna som den lilla miljöboven i mig köpte har förenklat lunchdiskningarna avsevärt ;)

Snickarna kom i alla fall på exakt utsatt tid den där måndagsmorgonen för två veckor sedan. Trevliga, snabba och noggranna slet de sedan på i sommarvärmen. Åt en macka då och då i farten och åkte härifrån efter två dagar – efter att då ha gjort klart det de skulle sånär som på några småsaker som de skulle komma och fixa på fredagen. Även rörmokare och elektriker var ena pålitliga typer och Erik och jag som blivit itutade alla möjliga hemska historier om utdragna köksrenoveringar och hantverkare som inte håller vad de lovar, fick mer än bråttom att slutgiltigt bestämma oss för kakel som vi sedan var tvungna att få upp innan veckans slut så att snickarna då kunde sätta upp fläkten.

Visst låter det som en dröm? Ja, det var det den första veckan. Om det bara inte varit för det där jäkla fucking kakeleländet som vi nu drömmer mardrömmar om. Kakel var det vi sparat till sist att bestämma. Ville kunna hålla upp provplattor mot det färdiga köket för att se vilken storlek som blev bäst och valet föll till sist på vita, matta mosaikplattor i storleken 2,5x2,5. Eriks pappa och Erik blev ett team igen och det färdiga köket kom närmare och närmare. Mycket vill också ha mer för då plattorna väl var uppe så ville man ju såklart se det klara resultatet med den vita fogen emellan och det var när den kom på plats som jag började tycka att kaklet plöstligt ändrat nyans... Det kritvita var plötsligt flammigt och skiftade i – håll i hatten – gråblått... Ni som känner mig vet att kalla färger i allmänhet och grått och blått i synnerhet inte alls är något som drar min uppmärksamhet till sig och det är något vi aldrig någonsin skulle välja att ha på kaklet i vårt kök. Morr.

Hursom. Innerst inne tänkte vi att det kanske var ögonen i kombination med olika sken som spelade oss spratt innan allt var på plats men när så allt var kaklat och klart och fog och även silicon ditsatt, ja då såg det faktiskt ut som om vi kade valt ett mixat kakel i olika grå nyanser. Med inslag av blått. Hua.

Erik har gnott med trassel så armarna krampat, vi har googlat på ämnet och hittat några liknande exempel där problemet till sist löst sig med hjälp av något frätande ämne man använder på klinkers. Efter att ha pratat med kakelaffären så tyckte de också vi skulle testa detta och med ett stort mått hopp plastade Erik in allt han kunde innan han gav sig an uppdraget för att en stund därefter snöpligt inse att det inte hjälpte ett dugg.

Nu smög sig faktiskt en lätt känsla av panik på. Ett nytt samtal med kakelkillen som först försökte fråga om det ändå inte var vi som ”upplevde” det grått mot det andra vita resulterade i en ursäkt då han fick några bilder mailade till sig och såg det hemska. Han vet tyvärr inte vad som hänt utan ska nu kontakta leverantörer av kakel, fix och fog och se var felet ligger. Det enda vi känner är skönt nu är att det inte längre ligger i våra händer. Vi kan ju inget mer göra än att vänta och se... Blir det omkakling vet jag dock banne mig inte vad vi gör.

Men förutom detta krångel (som tagit en stor del av förra veckans tid i anspråk) samt det faktum att vi fått fel ugn och nu lämnat tillbaka den och är ugnslösa igen och att köksbordet vi vill ha inte kommer in på några veckor så är vi galet nöjda!!! Det var som i en dröm när jag äntligen fick packa upp våra saker i rymliga, höga överskåp och i stora, praktiska utdragslådor. Helt ljuvligt. Även den nya planlösningen känns perfekt, golvet är urfint, de nya vitvarorna känns lyxigt nya och man kan knappt tro det är sant när man är där. Att det är vårt! Golvet, luckorna, handtagen och bänkskivorna smälter samman till det perfekta köket för oss och vore det inte för det som sen möter ögat – kaklet from hell – så skulle det kännas helt perfekt. Tyvärr förtas en stor del av det roliga just nu då vi inte alls vet vad som väntar i veckan. Håll gärna en tumme eller två! Bilder kommer senare - när kaklet förhoppningsvis är vitt igen :/