101010 - Veckan som gått...

Ännu ett häftigt datum! Tänk alla bebisar som föds idag, de prickar då verkligen in ett lätt personnummer.

Jag vet att jag säger det ganska ofta nuförtiden men tiden flyger verkligen i väg i bland. Som allra, allra bäst mår jag när jag hinner blogga åtminstone ett par gånger i veckan men nu har skrivandet varit glest igen ett tag. Senast häromdagen satt jag och letade efter något som hänt tidigare i år, för ja – faktiskt används HEMMA hyfsat ofta som en slags sökmotor härhemma. Och när man letar, då blir man alltid fast och läser lite gammalt och det är i de stunderna man påminns om varför man skriver och hur värdefullt det faktiskt är.

På tal om faktiskt så läste jag bland annat inlägget om när Vilma deklarerade vid kvällsmaten att ”Avvin är fucking sej” :)

Veckan som gått har varit fylld – som vanligt och även jag fylls när jag tänker på den, av tacksamhet över hur galet roligt livet är just nu. Att vara trebarnsmamma är det bästa som hänt. Fullt upp att göra och på tok för lite sömn men också så mycket kärlek och skratt att man går på det i stället!

Kanelbullens dag firades med Alvin i sin kanelbullepyjamas. Inga bullar i magen då frysen för dagen inte innehöll några. Dagen därpå däremot, då snälla morfar kom ut och underhöll Alvin passade jag på att göra ett storbak men då inga kanelfyllda saker utan i stället några wienerbrödsaktiga knyten med en liten klick vaniljsmörkräm i och en gnutta glasyr ovanpå. Har inte bakat dem på flera år och oj, så gott det var. Jag kom på Filip med att äta den sista glasyren ur skålen med sked ;)

I onsdags hade vi vår vanliga mamma-bebisträff. En helig dag med lugn, trevligt umgänge, gott fika, mycket prat och bebismys (om man nu törs kalla Alvin bebis längre). Dessutom lurade vi med en ny mamma med hennes lilla på väg från dagislämning och dagens kantades extra av ännu en trevlig bekantskap.

Torsdag var dagen D, eller snarare dagen U. ÄNTLIGEN var det dags för höstens Ullaredstripp! Utan barn men däremot med en av allra bästa vännerna och så hennes och min mamma. Och vilken dag vi fick... den blev lång och den blev helt fantastiskt rolig. En all-time-high för mig, både vad beträffar slutnotan och alla fynd som gjordes och då var de allra flesta på leksaksavdelningen inför stundande födelsedagar både för våra barn och kompisar samt jul. Det är så skönt när alla saker på listan en efter en kunde bockas av. Särskilt nu då man inte kommer in till stan lika ofta som innan och saker ofta blir dyrare för att man planerat för dåligt. Nu finns i stället en mycket stor och mycket hemlig påse gömd i vår bastu...

Helgen har mestadels tillbringats hemma. Där vi trivs allra bäst. Vi har fixat och donat och ändå känt att vi varit närvarande föräldrar. Lekt en stund och fixat en. Pysslat och läst en stund och skruvat nästa... Vi har haft ett lite trixigt projekt över oss ett tag. Nu låter vi kanske aningen ombytliga när jag säger att det är barnens lekrum som varit föremålet för vårt fix men oj, vilket outtömligt ämne ett barnrum är.

Vi är ett rum kort sedan Alvin föddes och han sover fortfarande i sin spjälsäng inne hos oss. Vår förhoppning är att om några år bygga ut vårt hus med ett rum till. För snart ett år sedan bestämde vi oss dock så länge för att testa varianten ett lekrum och ett sov-mys-läs-rum. Filip och Vilma sover alltså i samma rum - i en loftsäng och i samma rum finns även en myshörna samt bokhyllan med alla deras böcker. Det andra rummet, vilket är stort, är deras lekrum och denna lösning har varit så lyckad. De tycker det är jättemysigt att somna tillsammans. Lekrummet har vi delat av med en låg lekbänk i mitten så att de ändå har kunnat vara lite för sig själva men nu när Alvin är större och så även de andra behövdes en liten makeover. Och det är alltså denna som pågår för fullt.

Med små medel och inte alltför stora pengar finns nu en skrivborshörna till Filip som ju börjar bli stora killen och gärna vill sitta i fred med sitt legobyggande. Lekbänken som tidigare fungerade som avdelare står nu i stället längs en vägg och används både till förvaring, lek och sittplats. I ett annat hörn finns en ganska lång, även den lägre bänk för lek och pyssel men också om en månads sisådär tänkt som plats för ett dockskåp! Lilla miniköket har bytt vägg och utökats med lite mer förvaring och nu är det som återstår några nya hyllor med mycket stängd förvaring från Ikeas STUVA-serie. Detta har varit det svåraste, att bestämma hur i all världen man ska lösa leksaksförvaringen och EXPEDIT-hyllorna som varit perfekta under några år går nu på semester ett tag och kommer kanske åter framöver. En av dem har visserligen redan fått ett nytt hem - i hallen uppe. Ibland förvånas man över slumpen som det väl ändå är när man bara ställer bort något som förvirrar i ett rum och plötsligt ser att det passar perfekt i ett annat!

OJ, så jag babblar på. I detta gigantiska textstycke passar jag till sist också på att flika in lite bilder från dagens utflykt till bokskogen här i närheten (på det enda nästintill stillasittande objektet i vår familj - resten får ni tänka er...). Vackra höstfärger och skuttande barn, snubblandes över stock och sten, en mycket tveksam Alvin som absolut inte ville gå i löven utan i stället satte sig på en stock och lutade sig bakåt – i hopp om ryggstöd..., klättrande på nedfallna träd och kaffe som värmde frusna händer.

Nu väntar alldeles snart en ny vecka. Hoppas den blir bra för er alla!