Den extra timmen…

SOM jag alltid tjatar om denna extra timme. Att om den fanns på dygnet så skulle jag blogga oftare. Så skam vore det väl om jag inte kunde skriva åtminstone några rader denna lyxigt långa dag på året!

Visst har det märkts att dagen varit lite extra sådär? Vi är inte vana vid känslan av att ”Jaha, är klockan bara…?” Oftast är det ju i stället ”Shit, är den redan…?”. Dock märktes det på våra små i kväll att klockan i deras värld fortfarande var inställd på sommartid för oj vad gnissligt och ledset det blev innan läggning. Gissar på att det blir en tidig morgon i morgon. Det är ledig dag för Filip och Vilma och vi trivs så bra med att de nu alltid är långlediga fyra dagar över helgen och sedan går på dagis i ett sträck – tisdag till torsdag. Dock funderar jag på om det inte är just det som gör att veckorna går så rysligt fort. Att man delar in dem i hemmadagar och dagisdagar.

Vi har verkligen haft en långhelg alla fem. Erik var ledig i fredags så i torsdags kväll lastade vi in väskor och pyjamasfista barn i bilen och begav oss till Örebro. Eller Öleblo som två femtedelar av familjen uttalar det. En otroligt fiffig idé att åka på kvällen och vakna på plats och sen minst lika fiffigt att göra detsamma när man ska hem. Vi kom hem i går kväll och det är så himla skönt att ha hela söndagen hemma och fixa och ladda för ny vecka.

Vi putsade låset på Lek- och Buslandet i fredags förmiddag och först var vi och nästan ensamma blev vi alla de timmar vi var där. Det var jättelite folk och känslan av att ha detta stora lekrike nästan helt för oss själva var skön och lugn på något vis. Ljudnivån som brukar vara på sådana ställen fanns ju liksom inte och man behövde inte köa någonstans. Lillebror drogs med av leken och buset och for omkring som en liten duracellkanin överallt och ingenstans. Han älskar att vara med och göra samma saker som sina storasyskon och försöker nu med ljud även härma deras prat. Får han inte till det så drar han till med ett ”Åhhhh”, eller Wooow” vilket alltid funkar bra då uppmärksamheten genast riktas mot honom :)

Vi gjorde även ett besök i Svampen, något som Filip och Vilma har pratat om ända sedan de var där själva med farmor och farfar i våras när vi andra for till Stockholm. Nu fick de äntligen visa oss hur det funkade med hissen, vart man gick ut och tittade på utsikten och vart man fikade. Behöver jag ens säga att vi satt vid samma bord som de gjorde då?

Och så har vi tagit det lugnt. Gått lite på stan, ätit två långa luncher (!), mumsat våfflor, tittat på Idol, jagat en galet tjock och fet tusenfoting som av någon outgrundlig anledning stirrade omkring på hallgolvet i farmor och farfars lägenhet, fått lyxig prata-när-vi-åker-bil-tid, hälsat på Eriks farmor på kyrkogården och bara varit. Alltid lika skönt när man åker iväg. Att man släpper alla måsten och umgås nonstop. Hundra procent närvarande hela tiden. Det är ren och skär lyx och Öleblotripperna är verkligen ett mysigt avbrott i vardagen.

Förresten försökte jag mig på att glänsa lite när jag snabbt och smidigt rullade ut några meter toapapper för att fånga den där tusenfotingen. Det skulle jag aldrig ha gjort. Den var ju så tjock och stor att den kändes genom alla mina papperslager… Jag råkade skrika till och tappade givetvis odjuret som då var ännu stirrigare och höll på att smita under en golvlist innan Erik lugn och tryggt fångade in den för att sen även han tappa den. Men det hela slutade väl. För oss. Någonstans i Örebros avloppssystem är han nu, tusenfotingen. Kanske är även minst ett av våra barn numera lite tveksamt till tusenfotingar. Att jag aldrig kan lära mig att agera lugnt i småkryps närvaro. Det är märkligt. Jag försökte verkligen den här gången men det vill sig inte. Mitt ”Aaahhhh” sitter tydligen så högt uppe att det helt enkelt slinker ut i samma sekund som ögat ser det det inte vill se...

Måste till sist bara nämna att Vilma tror att det är själva lägenheten som är Örebro ;) Så fort vi har lämnat den i helgen har hon frågat: ”Ska vi åka till Öleblo snart?”. Filip har nästan gått upp i atomer då han inte lyckats förklara att vi ÄR I ÖLEBLO HELA TIDEN VILMA!!! ”Men ska vi inte åka till Öleblo snart?”, kontrar då lilla Vilma med där vi sïtter i bilen på Ica Maxis parkering. I Örebro. Förlåt, jag menar Öleblo :)