Retro för en dag

Den här lilla godbiten, som i dag sänder lite 70-talsvibbar, har jag hängt med hela förmiddagen. Vi har pusslat, sjungit och lekt i barnens lekkök. Och fikat. Det är så mysigt att Alvin och jag har våra egna små rutiner som han så väl känner till de dagisdagar då vi är hemma. Så fort vi kommer innanför dörren springer han till kylskåpet och därefter till lådan där alla barntallrikar finns. Så hämtar han en och står sen otåligt och väntar på att få fruktbitar däri (just i dag valde han dock att få dem i en matlåda... med en slickepott som bestick...). Sen vill han absolut dricka ur glas just vid vårt förmiddagsfika och han är så lycklig och nöjd när vi till slut båda sitter på hans favoritplats på köksgolvet. Med ryggarna mot kyl och frys. Jättebekvämt :) Nu sover han så gott i bistra minusgrader ute på altanen. Väl nerstoppad i fluffig åkpåse och väl omstoppad med varma filtar.

Det är Vilmas gamla heldress från H&M som lillebror lånar lite grann. Han stannade framför spegeln när jag klätt på honom i morse, sken upp som en sol, stampade fort, fort med små fötter i golvet och utbrast ett imponerat ”Waaaooowww…”. Han kände sig nog jättefin!

Annars är det inte så mycket retro i barnens garderober just nu. Älskar det egentligen men är faktiskt lite trött på det för tillfället. Kanske dels för att det går mot ljusare tider men också för att det hängt med så länge nu.

Nu satsar vi i stället på färgglada plagg som piggar upp! Rött, grönt, gult, rosa, lila blandat med jeans i alla dess former och något vitt eller svart här och där. Svart var jag för några år sedan inte så förtjust i på barn. Tyckte och tycker fortfarande att bruna toner ser så mycket snällare och varmare ut men faktum är att på våra blondisar gör sig svart bra och det smyger sig mer och mer in här hemma. Åtminstone som bottenfärg.

Hjälp, vad den där tiden springer… I dag är mamman lite trött och jag hade gärna haft en ledig eftermiddag och hämtat lite kraft men vila det får man göra när man blir gammal :) Mot tvättmaskinen och sedan dagis. Brrr…