Snor, sol och tankar om egen tid!

Vilket väder! Termometern visar inget minustecken i dag, solen skiner och det blåser. Det sista är inte mitt favoritväder men i dag säkerligen bra för att tära på snön ännu fortare för nu vill jag att den ska BORT. Erik gav sig precis ut för att försöka hacka i den stenhårda snöhög som än så länge tar upp stora delar av vår altan. Tänk att man snart kan sätta fram trädgårdsmöblerna där och fika i solen… en ljuvlig tanke.

Veckan som gått har varit annorlunda. Och så ofantligt trött. Vi var ju sjuka där i tisdags och sen har det rullat på som vanligt. Med skillnaden att vi inte varit friska och vilken skillnad det gör. Filip och Vilma däremot har varit jättefriska men ändå fått vara hemma från dagis där magsjuka härjat… Och så lilleman då som är så himla förkyld och som jag torkat näsan på säkert femtio gånger om dagen. Feber i flera dagar, slemmig hosta och så detta snor. Jag har nog aldrig sett så mycket snor komma från en så liten näsa. Visserligen fräser ju inte dessa små även om vi andra försökt lära honom, så han hämtar nu gärna en bit papper, torkar sig, pruttar med munnen och gapskrattar :) Men till och med lyckopillret Alvin har annars haft det lite kämpigt med humöret de senaste dagarna då det mesta varit honom emot... Tror jag det, mår man inte bra så vill man ju bara vara nära och ha mammas uppmärksamhet. Helst odelat och helst hela tiden men det går ju inte.

Stackars barn som haft en så avslagen och trött mamma hela veckan. Det är inte mig likt. Jag brukar verkligen ha energi nästan jämt men ibland går luften ur och den här gången ordentligt. En vanlig dag när alla är hemma så går det ju faktiskt inte att vila även om man får för sig att försöka. I går ringde dock snälla morfar på morgonen och bjöd in oss på fika. Sen följde han med oss och storhandlade vilket vi egentligen skulle gjort efter att vi hämtat Erik som har jobbat sent hela veckan. Hade innan dess funderingar på att åka själv med alla tre men det är faktiskt lite trixigt med Alvin i kundvagnen (som dessutom gärna försöker ställa sig upp ibland…) och så två gående små bredvid. Och på det en storhandling, så morfar – du var en hjälte i går som gjorde så vi fick en så bra fredagskväll :)

Och vet ni, i morgon ska vi faktiskt ha barnvakt! Det är väldigt sällan vi gör något utan åtminstone ett barn. Förutom den dagen då vi hjälpte vänner att flytta och en eftermiddag för mig hos frissan har vi inte varit ifrån dem sedan en dag i början av december då vi julhandlade… och innan dess – ja, det minns jag inte ens. Nu ska här tilläggas att jag så gärna ÄR med dem också! Vill inte få det att låta som en klagan. Det finns inget som ger så mycket som att ha dem i sin närhet men normalt är det säkert att ibland ändå önska en stund för sig själv. Bara det att få fixa härhemma på egen hand en timme eller två. Man är ju nuförtiden så galet effektiv i sådana lägen. Eller att få gå en sväng på stan. Alldeles själv. Sådana saker kan jag faktiskt längta efter ibland men inte så att det behövs varje vecka. I morgon känns dock väldigt lyxigt då det var så längesen nu! Säkert skönt för barnen att slippa mig också ;)

Måste bara flika in hur intressant det här med egentid är, eller snarare synen på den. För mig var nog behovet störst när vi bara hade Filip. Kanske inte så konstigt egentligen eftersom man då tidigare hade egentid jämt på sätt och vis och ännu inte var helt van vid att någon hela tiden behövde en. Sen när Vilma kom så blev de där stunderna färre och redan när jag väntade Alvin så insåg jag att med tre var egentid inget att räkna med alls. Råkar där komma ett tillfälle får man ta det och vara tacksam och jag är uppriktigt glad att jag har haft den inställningen. Det är mycket värre att tro och tänka att ”då kan jag nog hinna göra det” eller ”tänk, så får jag en stund själv då” och sen inte få det. Då blir besvikelsen så mycket större. Räknar man bort det helt blir man istället väldigt tacksam och njuter ögonblicken som ges än mer.

Så mormor och morfar. Ni gör en god gärning i morgon ska ni veta! Vi brukar väldigt sällan kalla oss trötta eller slitna men nu är vi det faktiskt en aning. Jäkla bacill som kom i veckan och vände upp och ner på oss sådär. Erik har helt extremt jobbläge nu också fram tills han går på sin pappaledighet så i morgon ska vi bara vara. Eller kanske inte bara vara... Vi ska faktiskt åka iväg på en efterlängtad liten utflykt som vi egentligen haft planerad en veckodag men som nu blir svårt för Erik att kunna ta ledigt till. Vi kommer kanske inte att vila bokstavligt talat men ibland är det som sagt vila för själen att bara göra något själva! Vi ska till U-L-L-A-R-E-D!!! Gissa vem som längtar mest och gissa vem som har samlat typ miljoner pluspoäng genom att ge sin Anna det förslaget… ;) Det är min älskling det!

Sådär, nu har jag klagat av mig! Tack, ni som har läst ända hit för att ni orkade ta er igenom alla bildlösa rader. Lovar att nästa inlägg blir både kortare och färggladare!