I survived!

En vecka sedan förra inlägget och kanske börjar ni undra om hon överlevde sin första jobbvecka? Hon den där hemmakära mamman som inte vet något bättre än att vara med sina små. Jag hade nog tänkt slänga ut åtminstone ett litet livstecken i veckan men lite med flit har jag faktiskt låtit bli. Har njutit av att ett par gånger varje dag när längtan varit som störst, bara som hastigast klicka mig in här hemma för att direkt mötas av de där favoritbilderna på det bästa jag har...

Men vet ni, att jag har faktiskt mer än överlevt! Även om optimisten i mig var maxladdad så var jag innerst inne lite orolig över hur den riktiga magkänslan skulle vara efter ett par dagar men den är riktigt bra. Bättre än jag hade vågat hoppas på rentav. Trevliga, roliga arbetskamrater fick mig att känna mig välkommen tillbaka. Åtminstone en del av alla nya rutiner sitter redan, jag lär mig nya saker varje dag och har haft en bra första vecka tillbaka på jobbet. Sen är ju det här en drömstart. Bara jag som ska iväg tidigt. Ingen mer att klä på eller fixa frukost till.

Men du milde, vad TRÖTT jag har varit! Som ett litet, litet barn. Har nog aldrig känt mig så trött i hela mitt liv som när jag kommit hem om dagarna. Det är en stor kontrast att jobba heltid med allt vad det innebär. Att faktiskt behöva gå upp strax efter sex varje morgon och sen inte komma hem förrän strax efter fem och då mötas av tre små energiknippen som såklart vill hänga med mamma som plötsligt inte längre finns med dem på dagarna. Och jag, min tok, hade ju i mina naiva drömmar tänkt att vi skulle hitta på en massa skoj när jag kommit hem. Det har blivit en stunds lek och sen kvällsmys framför teven kan jag säga. Så mycket krafter har jag haft. Dock hoppas och tror jag att det är något man kommer in i så småningom. Men det är lite stressande för jag vill ju helst hinna ge en liten stund till var och en och med tanke på att de är tre så blir det svårt att hinna det man vill. Tur det kommer helger då det kan tas igen.

Sen måste jag ju berömma min stora älskling som gör allt så bra härhemma. Han är så fylld av energi att han nästan spricker. Goda matlådor har stått till mig i kylen varje dag och dessutom har jag mötts av ännu mer god mat när jag kommit hem. Och så till på det veckohandlat och storstädat i fredags eftermiddag. Vilken hjälte va?! Jag känner mig som västa lyxhustrun och det gäller att njuta nu för sen blir det ännu mer nya rutiner till hösten när alla faktiskt ska iväg och lämnas och hämtas och vissa ska äta frukost hemma och vissa inte osv. men det tar vi då...

Nu ska jag hämta en liten vaken i vagnen på framsidan. Sen väntar trevligt besök till rabarberpajfikat!