En timma efter...

Äsch, tänkte jag när jag i morse sömnigt lyfte på huvudet, petade hårrufset från ansiktet och kisade mot klockan. Det stod något med :10 och jag insåg att jag måste ha stängt av klockan i sömnen och sovit en kvart extra. Det var då jag insåg att det inte alls stod en sexa först utan en sjua - jag hade inte sovit en kvart extra utan EN TIMMA och en kvart. Härlig måndagmorgon. Jag som nästan aldrig har försovit mig i hela mitt liv. Saken är den att i vanliga fall är Erik den som sköter väckarklockan i vårt hem men han skulle ju vara hemma med Filip i dag och sov på min sida så det var helt och hållet mitt fel.

Så - upp som en raket, slog benet i sängkanten, tappade linsen på golvet och bestämde mig efter denna minut för att inte stressa utan bara skynda mig. Att allt i dag skulle bli försent var ju liksom redan ett faktum och då är det väl egentligen bara att göra det bästa av läget. Att dessutom stressa med små barn brukar inte vara någon bra kombination och tack vare att Erik väckte, klädde på dem och fixade mackor åt mig så var jag faktiskt på jobbet 8:15 - trots att jag vaknat den tid barnen skulle ha lämnats på dagis...

Att dessutom en parkeringsplats väntade på mig trots min sena ankomst blev tecknet på att det här nog skulle bli en bra måndag ändå. Och det blev den. Världens bästa besked på jobbet i morse fick mig att stråla ikapp med den sol som har strålat på himlen! Tänk va, att en knasmorgon så snabbt kan vändas!

Festligt är dock att den har förföljt mig - den där timmen. Jag har liksom känt tiden flåsandes i nacken hela dagen så nu ska jag snabbt hoppa in i en varm dusch och ta lite kväll innan det plötsligt är midnatt :)