I halsgropen...

...fastnade hjärtat och sitter nog fortfarande kvar där när jag känner efter. Om Vilma nu låter som en gammal farbror så beter jag mig som en för vet ni vad jag nyss gjorde? Ramlade nerför trappan. Här inne. Jösses, så jag bar mig åt. I strumpbyxor såklart och jag måste liksom ha hamnat fel någonstans där i mitten för sen lät det bara "tamtadamtadam" och så var jag plötsligt nere för nästan hela trappan. Som en klumpig flodhäst halvlåg jag där, och givetvis tog jag reflexmässigt emot mig med armen som nu dunkar fint. Får hoppas det går över när jag sover. Jag är glad att alla ben är hela och att hjärtat inte hoppade ur mig för hjälp, vad rädd man blir...