I kapp

Tro nu inte att jag är i kapp. Det skulle visserligen vara oerhört skönt att vara där på alla fronter men nej, där är jag långtifrån. Var jag däremot är mer i kapp än på länge är i sömn. Efter nattens maraton...

Senaste veckan har varit minst sagt märklig, sorglig, orolig och psykiskt påfrestande och i går var det som om kroppen till sist fick nog. Jag stretade mig igenom dagen med tankarna ständigt hos en viss familj ♥

Förmiddagen tillbringades härhemma med fina vänner och på eftermiddagen skulle vi träffa andra efterlängtade. Dock kom ovännen huvudvärk på oväntat och brutalt besök och i bilen mot stan fick jag verkligen skärpa mig för att se ordentligt. Inte bra.

Vad som däremot var underbart var att pappa fick komma hem från sjukhuset så eftermiddagens lekträff ställdes in och jag och barnen fikade hos mina föräldrar. Sedan satte min ordna-fixa-peppa-planera-och-organisera-sida in och efter att ha satt mig in i pappas nya rutiner och vi fixat och donat en stund for vi och handlade åt dem och oss innan vi åkte hem och jag strax därefter damp ner i vår säng med barnen. Där somnade jag sedan som ett barn - före alla barn - och sov från strax efter åtta till strax innan sju i morse. Ganska snopen men också i kapp, vaknade jag sedan och trots regnsmatter mot rutan kändes dagen med ens bra mycket bättre än den i går.

En lugn morgon följdes av spontanutflykt till Gällstad och närspaning på Salem Al Fakir utanför fönstret medan vi tankade :) Vi har i dag pumpat oss alldeles fulla av härlig familjetid och god mat och nu får det bli en vaken kväll framför teven till skillnad från i går! (I skrivande stund hör jag förresten Vilma avbryta Erik i sagan med att fråga om man inte skulle kunna måla hennes säng glittrig... Skruttan då!)