Vårlig Vattkoppsvecka

Vi har bytt bredbandsbolag så efter att ha varit utan internet kommer här lite bilder från vår vecka. Vår vårliga vattkoppsvecka som jag nu tar igen på bloggen med råge :)

Så välkommen som maj var i år har den väl förresten aldrig varit. Efter en sådan märklig vår med snö på självaste påskafton och otaliga gråa, regniga dagar med få grader och en massa blåst…

Men så kom den till sist och det med buller och bång. Våren! Eller sommaren kanske man snarare ska säga för sommarvärme är ju precis vad många av oss haft den här veckan.

Valborgsmässoaftons kväll blev en myskväll med bara familjen. På grund av prickar ställde vi in en träff och på grund av samma prickar ville vi inte beblanda oss med hundratals andra vid elden utan när solen så sakta började gå ner lastade vi ut tre pyjamasfisar i bilen, stoppade om dem med filtar och tog en vårlig kvällstur med eldspaning.

Någon eld såg vi dock aldrig men väl vackra, böljande landskap där skir grönska börjat titta fram här och där. Åkrar och vårfixade trädgårdar. Nöjda kossor, grillande människor och slingrande landsvägar. En spegelblank sjö där en fågel simmade ut och lämnade vackra spår efter sig precis när vi for förbi. Allt ackompanjerat av en absolut vindstilla kväll, blå himmel och en solnedgång som nästan tog andan ur en… Sagolikt!

Första maj gjorde vi en liten utflykt. Vilma är ju som sagt lika pigg som vanligt men vi ville hålla oss på avstånd från andra människor. Pannkakslunch på filt i gröngräset och lek i rolig lekpark med värsta kill-i-magen-karusellen (som Erik blev illamående i efter ett halvt varv :) ). Böljande vitsippshav, damm med fiskande barn, grodor som blev nyfikna på oss och hysteriskt fågelkvitter.

Allt detta underbara gav den där energin som bara solen och våren kan ge och det enda som bröt av mot allt det trevliga var ljudet av min snörvlande och snytande näsa… Jag tror det var min mest allergiska dag någonsin faktiskt. Alldeles skinnflådd under näsan, nysandes och med kliande ögon. Jag säger bara NJUT till alla som inte lider av detta för det grusar faktiskt en del av allt det härliga. I synnerhet den förlamande tröttheten som allergin för med sig.

Väl hemma var det dags för fotbollsträningspremiär för Filip som till skillnad från förra året tyckte det var hur kul som helst. Men så var ju nästan alla nya kompisarna från klassen där också och bara det i sig är ju roligt kan man förstå. Killarna köpte sedan med pizza hem till kvällsmat och Filip blev klar först och smet in till teven. Där hittade vi honom sedan, sött sovandes innan klockan var halv åtta. Det har nog inte hänt sedan han var spädbarn. Typ :)

I går, när det var riktigt supervarmt var det min tur att vara hemma och jag lovar att jag njöt från morgon till kväll. Jag vill alltid spendera så mycket tid jag bara kan med de små men efter det som hänt vill man det ännu mer och man är ju så innerligt, innerligt tacksam att får ha dem så nära... 

Dessutom var det Filips namnsdag och han fick önska vad han ville till fikat. Kladdkaka med salta lakritsgodisar blev valet och långt inne i skåpet hittade jag en påse turkisk peppar... Dessa i krossad form serverades sedan till kladdkakan, hallonen och grädden och namnsdagsbarnet var så lyckligt! Och världens bästa Vilma hade till och med dukat med partyhattar! Ska det va, så ska det va!

Nu kallar sängen som alltid efter mitt sena bloggande. I morgon är det fredag igen och en ny helg tar vid. Galet vad tiden springer...