Tur i oturen

Puh, vilken dag det blev! Helt normal ända fram till i eftermiddags då de ringde hem oss från dagis där en hängig liten Vilma mest satt i knät på en fröken och nästan sov. Erik for hem för att hämta och sen plockade de upp mig i stan. En jättesnabbis in på Ikea var planerad och eftersom vi tänkte oss barn i kundvagn skulle det inte bli någon ansträngande runda för lilla Vilma.

Men så hann vi inte mer än in förrän olyckan var framme. I ett av de uppställda rummen där våra barn älskar att mysa i en stor säng välte Filip ur och slog bakhuvudet i en jättevass hyllkant. Erik konstaterade snabbt ett rejält jack och blodet verkligen rann... hua. Jag och de små sprang efter en massa papper och när vi kom tillbaka kom en Ikeatjej fram för att kolla vad som hänt. Hennes första fråga var "Ska jag ringa ambulans?". Nej, det behövdes ju inte men så sprang hon i väg och sa "Jag ringer jouren", och då blev det fart.

Det bemötande vi sedan fick under en lång stund kan knappt beskrivas. Helt makalöst. På två minuter var vi omringade av personal, alla lika vänliga och trevliga. Flera stod och höll upp filtar för att skärma av, en anställd som var undersköterska tillkallades och så den kille som då hade jouren och kom springande med första-hjälpen-väska. De undersökte och tvättade och plötsligt var kocken där med glassar till barnen - ja, ni hör! Så otroligt goa allesammans. Att mötas av sådan värme av okända männiksor på ett varuhus, det hade vi aldrig trott.

Innan vi åkte vidare mot akuten skrevs rapport om vad som hade hänt och var. De påpekade hur viktigt det är för dem att deras miljöer är säkra för kunderna. Och så uppgifter om oss och hur vi mådde. Makalöst var ordet.

Sen en lång väntan på en full akutmottagning och nu åter hemma med en så otroligt tapper liten kille som har varit så duktig... Bulan blev enorm så han kan inte luta huvudet bakåt men annars mådde han ganska bra när han somnade. Det är med en smula skräck jag konstaterar att han inte har marginalerna på sin sida när oturen väl är framme. Vår fina lilla skatt som blev så ompysslad av sina syskon varav den sjuka systern plötsligt blev ganska pigg igen när det var någon som mådde sämre!

Och tänk, att en olycka ändå kan föra något positivt med sig. Jag har visserligen alltid varit imponerad av Ikea som företag och tycker alltid man får ett väldigt bra bemötande där. Det här var dock extra intressant och faktiskt totalt oväntat. Deras kundbemötande i den situation vi befann oss var ju helt otrolig. Snacka om att ha en väl fungerande plan. Nu är det svårt att jämföra med andra men det får en helt klart att inse hur viktigt det är att se och ta väl hand om dem man på olika sätt möter i vardagen. Hur det avgör hela ens syn på och upplevelsen av en situation. Jag möter ju kunder i mitt jobb hela dagarna och vi har väldigt stort kundtänk på min arbetsplats - naturligt då det liksom är där vårt fokus ligger. Men jag är övertygad om att det går att göra något bra var man än är.

Over and out för i kväll. Nu är mamman trött vill jag lova... Kommer dock somna med ett leende då vi i kväll verkligen fått känna att världen är god och att det var tur i oturen att vi befann oss där vi gjorde när Herr Olycka återigen kikade fram. I morgon ska jag mejla chefen på Ikea här i stan och berömma. Och så ska jag mysa hemma med förkyld Vilma, pigg Alvin och mörbultad Filip. Bullbak stod överst på önskelistan så det får det bli!