Första

Så har decembers första vecka passerat. Första advent. Första december. Den första snön har fallit och vi har också haft den första hela jobb-, skol-, och dagisveckan på ett tag. Sen är vi för den skull inte friska men vi är på benen. Dock kommer halsont som ett brev på posten vareviga kväll på både mig och Erik och tröttheten är bedövande men tids nog borde väl även denna bacill släppa greppet.

Det är nog också den första decembermånad som det har ekat så tomt härhemma och det är på riktigt lite sorgligt för är det någon månad som är mysig att kika tillbaka på så är det ju just denna ljuvliga julmånad…

Men bättre sent än aldrig kommer här i alla fall lite bilder från vad vi gjorde förra lördagen. Då bjöd snälla farmor och farfar oss alla på julbord och det var ett mycket jullikt Gränna vi med kurrande magar svängde in mot. Stämningen riktigt slog emot oss i samma stund vi öppnade dörren på Gyllene Uttern (som jag för övrigt fram tills jag var i tvåsiffrig ålder på fullaste allvar trodde hette ”Gylle Nutten”… Det må vara dialektalt men det förvånar mig på riktigt att jag aldrig reflekterade över stavningen på skyltar då jag ju är uppvuxen inte långt därifrån!).

Glöggmingel, sprakande brasa, gammeldags granar blandade med trendiga vita, ett dignande julbord, besök av självaste tomten och till på det all denna gnistrande vita snö – det kunde inte ha varit bättre!

Söndagen bjöd sen på ännu mer vinterstämning då vi gick på julskyltning i iskyla bland dalande stora, vita flingor. I veckan som gått har sedan Filip haft sitt sedan tidigare uppskjutna kalas för gamla bästisarna, Erik har tokjobbat och jag har varit på julfest med jobbet. Alvin har varit hos tandläkaren och i dag hos frissan och det är nu en liten mini-Filip som ligger och grissnarkar med täppt liten näsa bland alla nallar!

Och på tal om Filip... han ligger inte i sin säng i kväll. Han premiärsover själv över hos mormor och morfar och jag vet inte vem som såg mest laddad ut då vi andra släppte av honom efter skolan i dag. De lyckostarna skulle direkt iväg på bio och sen väntade mat och fredagsmys och det var en fnissig och uppspelt Filip som ringde i kväll och säkerligen njöt till fullo av den odelade uppmärksamheten. Den har han verkligen gjort sig förtjänt av men jag ska erkänna att det är något som saknas härhemma i kväll...

Det ska bli extra skönt att alldeles strax krypa ner i sängen med vetskapen om att hela helgen ligger framför oss och termometern utanför visar på många isande, kyliga minusgrader. Och så snöar det igen. Lätt, långsamt och oändligt vackert...