På hal is...

Eller "Ispremiärer", "Familj på is", "Vinglig mamma på skydd" - ja rubrikförslagen var många i dag men det som bäst fick sammanfatta eftermiddagens familjeäventyr blev kort och gott "På hal is"!

Äntligen åkte vi alla fem och därmed förstår ni även det första rubrikförslaget då detta innebar skridskopremiär för familjens båda minstingar. Snudd på var det premiär även för mig som inte åkt på en väldig massa år och kanske är det en ledtråd till det sista rubrikförslaget... resten lämnar jag åt er fantasi :) Jag valde dock, med tanke på min ovana, att större delen av tiden ha mina vanliga rejäla och stadiga stövlar på fötterna för en vinglig mamma vore nog ingen vidare hjälp åt två nybörjarbarn.

Alvin var grymt laddad innan vi åkte men tyckte i ärlighetens namn att det var skithalt därute. Tålamodet tröt ganska snabbt och det var först när han halvhängandes på mig på väg att ta på stövlar igen som han kom på att han faktiskt kunde "gå" på sina skridskor. Så ett bra avslut fick han i alla fall.

Dagens mest otippade var Vilma som gapskrattade sig igenom första stunden. En överlycklig och totalt orädd tjej stapplade sig envist fram och visade sig ha jättebra balans! Kanske tack vare baletten, tänkte vi med tanke på att hennes premiäråk var bra mycket bättre än storerbrors förra året... Eller så var det kanske lite hennes grej? Nu hann vi inte åka så länge innan de stängde så det ska bli spännande att se henne nästa gång.

Filip, han hann jag inte ens fånga på bild. Kompisar från klassen var också där och han försvann genast bort till hockeymatchen som pågick. Först frustrerad över att det inte gick så bra, sen lycklig över att det gick bättre och bättre.

Och mamman då? Haha, jag håller med Alvin. Shit, vad halt det är - men kul! Jag snörade på mina gamla skridskor sista minutrarna innan ismaskinen dånade in och hann i alla fall ta några skär. Blev riktigt sugen på att öva och åtminstone bli en duglig mamma att luta sig mot för våra små. För jag hoppas att det där med skridskoåkning precis som cykling borde sitta där någonstans när man en gång har kunnat, eller...?