Mitt-på-dagen-blogg

Äsch alltså. Mitt huvud gör mig snart tokig. I morse när jag vaknade var det så illa att jag helt enkelt fick ge mig. Erkänna att det bästa nog var att krypa ner under täcket igen när resten av familjen åkt iväg. Många är de dagar de sista tre veckorna som huvudvärken börjat smyga sig på vid lunchtid för att sedan få rejält fäste i samma stund jag lämnar jobbet och släpper den biten. Men hur kul är det sen med en mamma och en Anna som sällskap resten av kvällen? Som känner sig helt avslagen på grund av det dunkande, skärande huvudet... Sen är jag ganska duktig på att vara envis och bita i och ändå göra saker som är bestämda, men för varje dag som gått har det känts som att jag närmat mig ett stup.

Jag vet faktiskt inte om det beror på allergi eller på att det varit och är lite för mycket just nu. Eller är det kanske en kombination av allt? Det gör då i alla fall inte saken till det bättre att man när kvällen kommer är sänkt av huvudvärk då huvudet ju redan snurrar och surrar av allt som ska göras och det som inte blir gjort. En känsla av otillräcklighet har bitit sig fast i mig den senaste tiden. Att man inte räcker någonstans. Kanske gör den det på oss alla ibland men jag känner inte igen den dåliga trenden att jag låter mig följas med i detta. Jag VET ju att det viktigaste är att fokusera på viktigaste. Och att vara glad och tacksam för det man faktiskt hinner. Detta försöker jag också göra men jag är ju så trött mitt i allt. Ständigt trött och när huvudvärken då kommer som en otrevlig gäst blir det liksom en enda ond cirkel då jag hamnar ÄNNU mer efter för att jag har just ont i huvudet. Ja, ni hör...

Hursom, det var i alla fall mysigt att i morse ligga i sängen och lyssna på regnsmatter mot rutan samtidigt som svala fläktar svepte in under rullgardinen. Somnade om gjorde jag så klart inte men jag vilade i alla fall några timmar, ända tills det var dags att knapra fler huvudvärkstabletter. Det värsta började så sakteliga släppa efter lunch och nu är det bara "vanlig" huvudvärk kvar så jag har passat på att fixa en stund i tvättstugan och ordnat med lite post. Skrivit några listor har jag gjort också. De är ofta riktiga bästisar i vardagen, både för att de kommer ihåg åt mig och man slipper ödsla tankekraft på saker som ska göras men också för att det är en rent ljuvlig känsla att få pricka av. Åhh, vilken ro det ger mig!

Jag hör ju själv när jag skriver att jag borde sänka kraven jag har på mig själv men det är inte helt lätt att ändra på sig. Jag hoppas nu på att positiva tankar och allt roligt som maj bjuder på ska vända detta dumma. Det förstör så mycket och jag längtar efter att vakna och känna igen mig själv. Pigga, glada Anna. Får se det som en början på vägen dit att jag ännu en gång använder detta ställe att beklaga mig på. Vet ju av erfarenhet att det brukar vara bra :)