söndag, januari 12, 2014

Titta, det snöööar!!!

 Åhåhåhååå, så kom den äntligen. Snön. Så enormt efterlängtad, både för myset, snöleken och inte minst för det nya ljuset som plötsligt kom med den! Och som extra bonus för somliga, äntligen overallväder också efter denna hittills mest fleecefodrade vinter...
Medan Erik och Filip for in till stan för att åka skridskor blev det i dag en inneförmiddag för oss andra. Jag fick lyxen att gå på en helt nyöppnad salong (i vardagsrummet). Mysans maschaaas (massage) och vägg i vägg Mysans frisör. Där fick jag först massage av två mycket trevliga små minipersoner. Det var Erik (Alvin) och Kajsa (Vilma) som tog hand om mig. De visade sig även jobba som frisörer och efter massagen gick jag alltså vidare till frisörsalongen. Kanhända är jag i kväll ett hårstrå eller två fattigare efter flätningen som gjorde mycket ont men blev oerhört tjusig!
Vi byggde också världens mysigaste koja där vi sen läste bok och hade fruktsalladspicknick. Har ni också några "säsongsböcker" därhemma? Såklart får man ju läsa alla böcker när man vill men just dessa brukar vi faktiskt läsa mest den här tiden på året.
Pippi har julgransplundring passar ju väldans bra i dessa tider, liksom Lycklige Alfons Åberg. Den där han och hans pappa har tråååkigt eftersom julen är slut och farmor bara retas, skrattar åt dem och tycker det är bra att de har tråkigt. Annars märker man ju inte när det roliga kommer! Bra budskap där tycker jag :)
Och så Titta, Madicken, det snöar! En av mina absoluta favoritböcker när jag var liten. Minns att jag tyckte den var sådär härligt otäck och sorglig och hade så fina bilder. Särskilt en bild tyckte jag väldigt mycket om. Den där lilla Lisabet ser så bedrövat ledsen ut där hon kämpar i snöstormen. Jag minns att den sidan var sönderbläddrad och att jag klappade på hennes små kinder och önskade att jag hade kunnat lyfta ur henne från boken och rädda henne. Även våra barn blir alltid märkbart tagna av berättelsen och Alvins lilla mun var i dag mindre än vanligt där han satt med huvudet på sne och sorgsenblicken i ögonen. Och så jag, hönsmamman, som alltid själv är nära gråten i slutet... Rösten liksom fastnar i halsen för det är ju så fint när de små systrarna har somnat tätt intill varann och deras mamma och pappa hittar dem, just när de kommer hem och har letat utan att hitta lilla Lisabet. Det är nog mammahjärtat som kniper skulle jag tro.
Nu tror jag bestämt vi måste dricka upp glöggen härhemma. Såg ni på Historieätarnas julspecial? Vi gillar programmet skarpt och just julavsnittet var jättebra. Dock var det någon som somnade sista kvarten så jag tror jag ska passa på att smutta på glöggen och se det klart!

Inga kommentarer: