Första!

Första maj i dag och första inlägget på väääldigt länge. Också första gången jag slår ett rekord härinne. Kom att tänka på det häromdagen då jag faktiskt var bra nära att slå mig ner en stund för att se om jag mindes inloggningen hit. Och när jag kom på det så bestämde jag mig för att då kunde jag lika väl vänta ett par dagar till. För att slå det där rekordet. Nu är det inget att sukta efter precis. Men någon gång ska ju vara den första. En överhoppad månad här Hemma. Inte ett endaste litet hej ens under hela april månad. Men så var den också lite av en skitmånad och förtjänar faktiskt att hoppas över här.

Skitmånad på så vis att vi inte har haft flytet med oss. Ni vet när marginalerna gång efter annan har hamnat på fel sida. Om det så har haft att göra med rödljus en stressig morgon på väg till jobbet eller något annat. Det har varit extremt mycket jobb för Erik, kanske rekord någonsin rent av. Min fina pappa har plötsligt och ganska hastigt till slut fått en diagnos över det ingen läkare har lyckats komma underfund med på flera år. Han var i Malmö för några veckor sedan och fick där veta av en läkare som är en av de allra bästa, inte bara här i Sverige, att han har en ryggsjukdom som bara har konstaterats i 25 fall – i hela världen. Inte Sverige. Och han är alltså en av dem. Så extremt… Förhoppningsvis, om hjärtat orkar, ska han opereras i höst och vi kan nu bara hålla tummarna. Det han också fick veta, var att han har fått en tråkig sjukdom till. En som inte går att bli av med så nu blir det ännu en runda med remisser till olika ställen och nya mediciner som ska prövas ut. De största kämparna i världen är de. Min mamma och pappa.

Många besked har det blivit genom åren så lite har man liksom vant sig, men detta tog hårt. Svårt att finna utrymme och tid till alla tankar och snurriga nätter med snurriga drömmar. Och så som extra krydda pollenallergin from hell. Aldrig har jag varit så nysig, kliig och trött av den som i år. Där är jag dock inte ensam…

Månaden – och påsken - avslutades sedan med en veckas vabbande för lilla Vilma som har haft lunginflammation. Med hemskaste hostan och de mörkaste av ringar under ögonen. Lilla snorpan vad duktig hon har varit. I går, på självaste Valborgsmässoafton, tog hon sista hutten penicillin så i morgon hoppas vi kunna ge henne en överraskning som hon längtat länge efter!

Vilket inlägg va, inte visat mig här på så länge och så när jag väl gör det blir det bara en massa gnäll. Men som oftast finns det en anledning när det är tyst en längre tid härinne och den vet ni nu. Eller de, rättare sagt. Och bättre att ta allt gnäll på en gång än att läsa det var och varannan dag :)

 Sen har det ju såklart hänt en massa bra också! Påsken var ju så härlig (dock röstlös för min del som tappade den helt först och sen kraxade i över en vecka) och efter den kom det helt ljuvliga vädret med riktig sommarvärme så vi är väldigt tacksamma att Vilma i alla fall har fått vara ute när hon har varit sjuk!

Och så avslutades skitmånaden med en riktigt trevlig kväll med vänner på mat och sen en sväng bort till vårbrasan. Det var nästan så man kände i luften att maj var på väg och att den skulle komma med nya krafter och förhoppningsvis bli bättre på alla vis.

Och definitivt mer bloggrik!