Varma vindar viskar v å r…

Fredag är ledig-från-dagis-dag för Filip och vi inledde den med att ligga i sängen och dra oss till halv åtta! Ibland har man tur... Förmiddagen tillbringade vi ute, mestadels i lekparken. Vi förföljde även sopbilen i området då det just nu är ett superhett fordon i lillemans värld. Uteluft gör även mammor trötta och när vi efter lunch satt i soffan och läste Alfons inför eftermiddagsluren så tänkte jag att jag antingen skulle blunda en stund jag med eller också göra ett effektivt plock-och-fix-pass inför helgen under tiden Filip sov. Samtidigt visste jag att de eventuella egna minuterna troligtvis inte skulle bli många då Vilma sovit i tre timmar, och mycket riktigt. Strax innan han slog igen sina ljusblå så slog någon annan upp sina. Med ett gruffande läte följt av ett förnöjt joller insåg jag snabbt att idag skulle bli en sådan där dag då man inte får vara för sig själv ens en liten stund. Filip och Vilma överlappade varandra precis på sekunden men detta saknade helt betydelse när jag möttes av ett sött och brett tandlöst leende i vagnen och små armar som ivrigt viftade mot mig.

Ska jag vara helt ärlig så längtar jag dock tills Erik kommer hem och jag bara får hämta andan och med den ny energi, om så bara för en halvtimme. Förresten, i skrivande stund har Vilma precis somnat mitt i maten och jag inser att jag nu har haft egen tid i säkert fem minuter! Inte dåli…En välbekant röst ropar nu ”Mamma, kooooom”, och jag återupptar skrivandet lite senare :)

Lite senare:
Sådärja. Nu är klockan snart läggdags och jag hann aldrig publicera mitt inlägg i eftermiddags. Det första Filip sa när jag kom in till honom var ”GLASS!” I går köpte jag glassformar på Ikea och dessa fyllde vi med jordgubbssaft i morse. Efter att under dagen ha gjort många grundliga kontroller på lillemans begäran lovade jag efter lunch att det skulle bli glass till fikat och så blev det. Lite för svag saft för min smak men Filips ögon glänste av lycka!

Tillbaks till rubriken – i dag var en sådan dag som jag njöt en gnutta extra av min mammaledighet. Att få gå ut med sina barn en tidig fredagförmiddag – utan tider att passa. Att förfölja sopbilen och som den pinsamma mamma jag på senaste tiden blivit även smyga upp kameran för Filips skull och knäppa av några bilder på den. Att sitta på baken i sanden och gräva gropar. Att åka rutschkana och sedan smaska på förmiddagsfrukten på en bänk med varm vårsol på näsan, det är grejer det.

Det var verkligen vår ute och plötsligt fick jag en enorm lust att dra upp ljungen ur krukan och i stället lämna plats åt något vårligare. Torka av verandan och altanräckena. Putsa fönster som den starka solen avslöjar har alltför mycket vintersmuts på sig. Ta fram utemöblerna och piffa upp dem inför stundande årstid.

Jag tycker om när vardagliga ting piffas upp med vackra mönster och fina färger och kan ibland till och med fastna för en snygg kexförpackning… Gissa då om jag blev sugen på att fylla uteförrådet med Weibulls nya och härligt färgstarka jordpåsar när jag häromdagen såg dem i ett reklamblad?! Jag känner hur mina fingrar börja ändra färg åt det gröna hållet bara jag tänker på dem och jag är övertygad om att Weibulls i år lyckas fånga en och annan icke trädgårdsintresserads uppmärksamhet tack vare de lockande påsarna.

Om några dagar är det jag som ligger på knä bredvid blomlådan med jord långt upp på armarna och en orange påse med gula blommor bredvid mig. Och jag ska den här gången vara ordentligt påklädd i både jeans och lång jacka som täcker hela baken. Och baken, den ska jag förresten ändå för säkerhets skull ha vänd inåt huset den här gången :)