torsdag, november 04, 2010

Lycka...

Ibland blir man helt enkelt mållös. Till och med jag. När vi i går kom hem från dagis såg vår brevlåda ovanligt fullproppad ut och inte undra på det med tanke på det gigantiska paket som låg däri. Adresserat till en hel massa personer i vår familj. Många födelsedagar väntar nu visserligen runt knuten men att denna fantastiska människa kommer ihåg dem varje år är helt otroligt.


Sedan jag någonstans därute i cyberrymden för ett antal år sedan stötte på denna vän som kommit att bli så nära fast vi bor så långt ifrån och trots att vi ännu aldrig träffats i verkligheten - har orden snäll, omtänksam och unik fått en ny betydelse. Det är inte ofta man stöter på en så generös människa som verkligen spritter av godhet. Och jag har på senare år haft turen att göra det igen och igen och igen. En hel drös av mammor så fina att man blir alldeles lycklig av att tänka på dem. Att ha lyckan att omges av så många fina och omtänksamma vänner ger helt klart livet en extra dimension.

Mamman som är huvudperson i detta inlägg har faktiskt fått ett inlägg tillägnat sig en gång tidigare men jag kände att det nu var dags igen. Dags att påminna er om att det finns en blogg därute som är VÄL värd ett besök. Fantastiska bilder och medryckande välskrivna texter från vardagen. Jag älskar att kika in där och påverkas alltid skarpt av det jag läser vare sig det handlar om att glädjas tillsammans med människan bakom orden eller att tillsammans med henne hytta med näven åt något orättvist eller galet :) Och såklart att följa hennes små godingar och se dem växa. Det är märkligt egentligen hur väl man lär känna en människa den skriftliga vägen. Ofta läser man, eller för den del skriver själv, om saker det annars kanske inte blir av att man säger. Tankar gör sig ju ofta bättre i skrift än i tal.


Nu slank jag visst i väg på ett litet sidospår. Tillbaks till paketen. Vi tjuvade faktiskt lite och både Filip och Vilma fick öppna sina fastän det inte riktigt är dags än. Jag tänkte att det ju ändå blir så mycket paket framöver och så var jag såklart lite nyfiken också ;)


Mitt i prick, kan man kalla allas innehåll. Du ska veta, Åsa, att det var ren och skär lycka i tre par små barnaögon (och i ett par mammaögon) i går eftermiddag. Och detta tack vare dig min vän! Alvin har smaskat trätårta så det stått härliga till och med yttersta precision och koncentrationsrynkan på plats försökt pricka ljusen i sina hål.


Vilma, hon utropade förtjust: ”Det är till dockorna mamma, DOCKLEKSAKER!!! Titta, vad söta de är!” Nu är hon ju ännu totalt ovetandes om dockskåpet hon ska få på söndag men hon lekte ändå med de små galet söta dockskåpsleksakerna som låg i hennes paket och en viss storebror, han fattade genast galoppen och viskade till mig att de där minsann skulle passa i Vilmas nya hus!


Men frågan är om ändå inte Filips present var den allra största fullträffen. Jag tror aldrig att jag har sett honom bli så glad för något. Kära Snäckan hade nog läst här på min blogg om Filips dansintresse och discotröja och Absolute Kidz-skivan har spelats varm senaste dygnet kan jag lova. Många små rumpor har skakats och i morse ratade han till och med Bolibompa och drog i stället igång ett morgondisco klockan sju :) Det märktes hur stor han kände sig när han fick den och att den sedan dessutom innehöll flera av de låtar han har på sin egenmixade spellista på Spotify gjorde ju inte saken sämre precis. ”Mamma, snälla skriv på din blogg till den där sejen (tjejen) att jag BLEV JÄÄÄÄÄTTTTEGLAD för presenten! När jag träffar henne ska hon få en stor kram av mig. En stor och lång kram. Och kanske lite pengar från min spargris för det tycker jag hon är värd när hon är så snäll. Och kanske en av mina bästa biltvättsteckningar.” (ja, han har dille på biltvättar just nu!)


Och vad beträffar det glittrande vackra änglaspelet som gömde sig i mitt paket så blev jag alldeles varm i hjärtat när jag såg det. Varm i hjärtat och helt övertygad om att änglar visst finns i verkligheten. En av dem bor i Lysekil och hon har en speciell plats i mitt numera ännu varmare hjärta. Tack fina, fina du! Vi är så glada att du finns i vår värld!

1 kommentar:

Anonym sa...

Men finaste Anna!!! Nu sitter jag ju har på jobbet och gråter en skvätt för dina fina och snälla ord. Känns nästan som att läsa om någon annan människa....och jag känner mig mållös.

Och Filip de lille underbaringen som kör morgondisco :-). Att han vill ge mig en bamsekram och pengar ur sin spargris gör att jag måste torka bort ännu en tår.

Du har så fina barn min vän och det är väl inte att undra på med så fina föräldrar att se upp till!!
Tusen tack för att du delar med dig till mig som sitter här på andra sidan skärmen och alldeles för långt bort men som ändå känner mig som jag är med på ett hörn i ert liv.

KRAMAR!!