Septemberbarn

Eller barn och barn... Jag vet inte om man kan kalla sig barn längre men mammas och pappas barn är jag ju i alla fall och kommer så alltid att vara. Och för 36 år sedan så var jag en väldigt liten två dagar gammal bebis vid det här laget. Det var tänkt att jag skulle blivit en oktoberflicka men så blev jag ett septemberbarn i stället och tänk så lyckat när just den månaden är mig så kär!

Jag hade det så bra i fredags, på alla sätt! Ompysslad och bortskämd hela dagen... Barnen sjöng varje gång vi skulle äta eller fika och Vilma förvandlades till och med till en pussmaskin om man spelade med fingret på hennes läppar ;) På förmiddagen blev det en snabb tur på stan med mormor och alla barnen. Sen väntade morfar med favoritmat och en till lunchöverraskning vid namn Erik som kom och lunchade med oss. Smarrigt fika och sen tidig hämtning av E innan vi hämtade med oss libanesiskt hem till kvällen.

Och väl hemma hängde ett paket på dörren och ett låg i brevlådan och de var båda sådana där riktiga överraskningar ni vet - när man blir så innerligt varm i hjärtat över omtanken där bakom. Ni vet vilka ni är och ni vet ju också hur glad jag blev! Sötaste lyktan har fått en egen plats där vi alltid ser den och det finaste armbandet kommer värma min handled igenom hela långa hösten och vintern - både med tanke på vilka namn där står inpräntade men också av det varma hjärta som kom på tanken att skicka ett sådant till mig... SÅ glad :)

Och vet ni, sen fick jag en CYKEL av mina fina!!! Jag skäms nästan för att säga det men jag är verkligen cykellös så det var en mycket uppskattad present som jag vet kommer användas flitigt - särskilt nästa vår och sommar då vi nog kommer vara fyra cyklande på egen hand. Nu står den inte här än, jag ska få välja och oj, så jag glädjer mig! Dessutom ska älsklingen och jag visst ut och äta en fredagkväll snart och då får jag passa på att använda min nya, goda parfym som jag fick från mina föräldrar - Viva La Juicy från Juicy Couture. Gudomlig.

Ja, att fylla år värmer alltid lite extra i hjärtat och man påminns om alla fina man omger sig med.

Men hörni, nu ska det där septemberbarnet gå ner och fixa lite kvällsgott. Svårt att motstå tycker jag och särskilt då det är söndagskväll och ju fortfarande helg, inte sant?! Kanske kan jag skylla på att vi måste fira sista dagen i månaden innan oktober i morgon knackar på dörren. Inte klokt att den första riktiga, r-i-k-t-i-g-a höstmånaden är här!

Trevlig kväll!

Kikar in för att önska en mysig lördagskväll!

I morse styrde vi kosan i regnet mot Skövde och Sveriges bästa äventyrsbad! För ja, badhuset vi lovordade så i vintras har tydligen utsetts till det allra bästa i Sverige och vi förstår varför. SÅ roligt! Oj, vad vi har badat, lekt och åkt rutschkanor i dag. Så pass mycket att mamman i familjen faktiskt blev yr på riktigt efter ett tag och fick vila ett par minuter innan nästa åk.

Fika på stan avslutade vår utflykt och sen hade vi tre snarkande små sötnosar i baksätet den dryga timmen det tog att köra hem. Under tiden passade Erik och jag på att planera hösten och vi har bland annat smidit de roligaste av planer... Se, så många cliffhangers jag plötsligt har i luften härhemma ;)

Höstens första tacopaj och film har därefter hittills varit vår kväll och nu längtar jag efter att fixa lite starkt kaffe och smutta Baileys från Mallorca till... Och så en rejäl snacksskål på det. Sen finns det nog risk att två badtrötta föräldrar också somnar innan vår film är slut!

I morgon hoppas jag hinna knipa åt mig en bloggstund. Så mycket att berätta och visa men den där tiden räcker ju aldrig till... Först ut får hursom bli en glimt från dagen i går som ju var min ;)

Premiär...

Äntligen! Jag har alltid tyckt att det är något visst när man skalar höstens första clementin. Doften är rent ljuvlig och jag sniffar sedan på händerna i ett för att njuta själva känslan av att clementinsäsongen är igång. Nuförtiden är det väl visserligen säsong för dem året runt men i det här hemmet får de endast köpas från och med nu :)

De är goda, de är vackra och de är gula. Eller orange om man ska vara petig men just de här var faktist mer gula. Jag har förresten haft fler premiärer i veckan men de tar vi en annan dag.

I går och i dag har jag jobbat. Det har gått både bra och dåligt. Jättekul att vara där, lite snurrigt vid ett par tillfällen i går och lite mer i dag men det kanske inte är så konstigt börjar jag förstå. Sedan är det en sak att börja förstå men en helt annan att acceptera. Jag kan ärligt talat inte förlika mig med att jag just nu glömmer saker, missar saker, blandar ihop saker, har pip i både öron och huvud, blir plötsligt yr... Nej, de är alla saker jag så gärna vill slippa... saker som är så långt ifrån den vanliga Anna... Kanske bra att helgen kom så snabbt för mig den här veckan - så får vi hoppas den gör underverk!

I morgon är inte bara jag och de små lediga utan även Filip! Ska bli så mysigt med en lugn morgon. Sen ut på lite äventyr...

Sov sött nu, det ska jag göra - i ett alldeles nystädat och skinande blankt hus. Det finns för mig inte mycket som är bättre att vakna upp i! Sen hur länge det varar - det får man se :)

Nya favoriter

Dessa hjärt-, stjärn-, och blommönstrade skapelser är lilla damens nya leggingsfavoriter. Eftersom "hon inte tror att hon kommer ha jeans någon mer gång i hela sitt liv" så finns en stor hög med både enfärgade leggings och strumpbyxor i hennes garderob. I alla himmelens färger. Men mönstrade har hon inga sedan innan så kanske är det just därför de här blev så populära. Eller också för att de faktiskt är väldigt fina då rött möter rosa som jag själv ju är så svag för. Och lättmatchade dessutom!

Såhär hittade vi förresten Vilma i morse innan dagis. Pysslandes vid matbordet i rummet, exakt som storebror för ett par år sedan. Och på tal om älsklingarna så ska jag just i detta nu klä på mig för att gå och hämta dem. Här blir det pasta Carbonara i kväll. Och faktiskt nedmontering av studsmattan som likt stolarna mest står och är blöt nu om dagarna. Sen ännu en lugn kväll...

Leggingsen hittar du på KappAhl för 99 kronor.

Tvära kast

Tvära kast var det ja. Nu sitter jag ute. På stolarna jag i dag hade tänkt torka av och flytta in i uterummet eftersom de ändå bara står här och är blöta hela tiden. Men så satte jag mig i stället ner med näsan mot solen och lät tankarna fly...

Först till Mallorca då det var det senaste stället jag kisade mot solen på. Sen till min promenad i morse då så mycket påminde om alla härliga år jag var hemma med våra små. Om alla de gånger jag promenerat med bebis i vagn, med syskon i dubbelvagn eller med syskon i dubbelvagn och storebror bredvid. Ner för långa backen och sen upp för ännu längre backen. Antingen på väg mot vänner, Ica eller bibblan. Och nu är storebror i skolan, i ettan och småsyskonen på dagis. Tänk, så fort åren springer...

Och så tänkte jag på den där gången för snart sju år sedan då jag gick exakt den runda jag gick i dag. Fast då höggravid och med två supertunga kassar i händerna. Den gången tog nog promenaden det tredubbla i tid. Minst. Och när jag till sist kom hem satte värkarna i gång på riktigt. Efter flera dagars känningar var det plötsligt allvar. Det var min sista promenad innan jag blev mamma och så himla mysigt det är att minnas den så tydligt!

Sedan lunch har jag också passat på att lyssna på några Sommaravsnitt jag missade i somras och mitt i signaturmelodin kom jag på mig själv med att tänka på barnens födelsedagar som ju börjar närma sig igen. Ja, tänk. Ibland är det inte bara tvära kast utanför fönstret utan även i tankarna då jag de senaste timmarna hoppat hejvilt mellan både årstider och händelser.

Och så har jag tagit reda på att Anders Lundin ju spelar in en andra säsong om "Allt för Sverige" där svenskättade amerikaner söker sina svenska rötter. Om det nu är så att det var något med det han gjorde i dag och att det på teve kommer visas ett inslag från Ica i Habo och en lite vindrufsig person i alldeles för varm jacka går, ja nästan springer förbi. Då är det jag :)

En höstpromenad

Tvära väderkast och i dag vaknade vi till några futtiga plusgrader, klarblå himmel och en strålande sol. När huset blivit tyst och tomt gick jag en liten bädd- och tvättrunda och sen gav jag mig ut på en morgonpromenad. Så härligt med frisk, klar luft och sol i ansiktet. Det känns plötsligt väldigt overkligt att vi för bara tre veckor sedan gick barfota i varm, vit sand och badade timmar i sträck i det ljumna Medelhavet…

Hösten är, som jag ju brukar säga, lite min tid på året. Alla årstider har absolut sin charm men just det mysiga det för med sig med att kura inomhus, tända ljus, dricka te, äntligen få klä sig i murriga färger i lager på lager, använda snygga stövlar, börja längta efter julen (!)… Jag älskar det verkligen. Lika mycket älskar jag dock också sommarvärmen, grillkvällarna, pulkaåkning i kritvit snö och vårens första små blommor så visst har det nog lite med nyhetens behag att göra, men redo för höst – det är jag!

Allra vackrast är det ändå just nu och några veckor framöver när löven börjar skifta i alla fina färger och kan se olika ut från en dag till en annan. Så jag njöt på min promenad ända tills jag på Ica nästan sprang rakt in i Anders Lundin och ett stort TV-team… Oj, vad fort jag plötsligt började gå där innan någon hann haffa mig :) Vad gör förresten Anders Lundin på Ica i Habo en måndagsmorgon? Det här måste kollas upp!

I dag väljer jag att inte prata om mitt tillstånd mer än att jag så smått börjar misströsta… Blir snart tokig av det där surrande huvudet som förföljer mig. Så känns det plötsligt bättre för att lika snabbt, som till exempel när jag kom in i affären, börja gå på högvarv. Som att jag med ens skulle prestera max. Herregud, jag skulle ju bara handla några saker i en nästan tom affär. Ändå hamnade jag i den där burkkänslan där varje ljud lät jättehögt och jag kände att jag måste sett ut som världens vimsigaste person som gick där varv efter varv för att komma ihåg vad jag skulle ha.


Surt, men jag måste väl gilla läget antar jag och hoppas på en plötslig vändning. Se, nu pratade jag ju på ändå men ni behöver inte läsa om ni inte vill ;) På något sätt är det enklare att skriva om det än prata. Jag inser ju hur konstigt det låter och då är det på sätt och vis lättare att få ner det så här.

Nej, nu är det lunchdags, kanske ses vi igen i dag?!

Pensionsfrukt och fiskpinnefläta

Och ännu en gång - ett litet godnatt såhär alldeles försent :) Helgen har bjudit på en hel massa. I går gav vi oss ut på lite äventyr. Dels för att vi var sugna på det och att jag verkligen ville komma ut. Dels som ett litet experiment. Det gick mestadels bra men bland för mycket folk och i för mycket ljud kändes det plötsligt som om jag befann mig i en liten burk. Så väldigt märkligt är det här...

På kvällen var vi bortbjudna och jag är så GLAD att vi inte ställde in det! God mat, mysig höstdukning, galet glada barn som lekte tills de inte orkade mer och så på det trevligaste sällskapet. En riktig vitamininjektion och ännu en gång är jag så innerligt tacksam för alla härliga människor vi omger oss med!

I dag har mitt dumma, dumma huvud varit i en slags hela-dagen-lång-dimma och jag vill inget hellre än att vakna upp i morgon och må precis som vanligt igen. Det här är inget kul.

Något som däremot är riktigt roligt; helgens felsägningar. I går lekte Vilma och hennes allra bästa Olivia med Rapunzelbarbie och jag hörde vid ett tillfälle hur Vilma beundrande sa "Åhh, vilken fin fiskpinnefläta!", varpå O fnissande utbrast "Neeej, Vilma. Inte fiskpinnefläta.", och Vilma lite förvirrat tänkte så det knakade på vad hon sa som blev fel. Får se om jag kan lära både mig själv och henne att göra fiskbensfläta någon dag...

Och i kväll vid kvällsmaten skulle Filip gissa innehåll i smoothien. "Den där med små kärnor i, vad heter den nu igen? Pensionsfrukt menar jag!" :)

Höststämning

Jisses, vad det regnar och regnar och regnar. Och regnar. I dag har vi haft lampor tända överallt hela dagen och små ljus har fladdrat här och var. Höststämning var ordet! Och mysigt har vi haft det trots då vissa krämpor... Världens bästa och mest omtänksamma Erik har varit hemma med oss i dag. Jag har varvat vilande med att också vara uppe en del och pula i lite lugnt tempo och det har gått fint. Lite balansproblem kan komma plötsligt och huvudet surrar än men inte lika intensivt som innan så hopp finns. Dock är det extremt konstigt att inte kunna ta en tablett och få bort det. Man är ju ganska van och bortskämd med det.

Efter lunch hämtade killarna Filip i skolan och så åkte de tre på badäventyr. Jag fick oväntat sällskap av en ovanligt mysig och kramig liten Vilma som plötsligt kändes varm. Feber kom smygande och det är en rödkindad tjej som nu sussar sött (och högt!) bland sina hjärtan.

Och så doftar det härligt av höst härhemma. Jag är inget jättefan av doftljus egentligen men på våren används alltid Yankee Candles "Clean Cotton" flitigt och nu - äntligen - slösar jag med Ikeas äppel och kaneldoftande... De luktar lagom mycket och alldeles, alldeles underbart och jag älskar att öppna dörren och mötas av denna svaga och för oss höstförknippade doft!

Nu vankas kvällsmys i soffan med de två stora killarna härhemma. Filip är fredagspigg och jag ska njuta lite extra av hans sällskap! Minsann tror jag till och med det är läge för chips och dipp då lite gräddfil finns kvar efter kvällens kycklingfajitas...

Favorit

Musik snurrar ständigt i bakgrunden härhemma och den är väldigt blandad. Just nu har jag många nya favoriter men den här toppar listan - Lyckligare nu. Vilken tjej hon är! Dessutom min favorit i den upplagan av Idol hon var med i och jag hoppades just att hon skulle släppa något i stil med det album hon släppt; "Till mina älskade och älskare". Lyssna om ni inte redan gjort det! Någon mer än jag som tycker att man hör samarbetet med Orup ganska tydligt på en del ställen?

Annars har jag varit duktig de här timmarna. Inte gjort något fast det kryper i mig... Däremot kokat över pastavatten två gånger och tagit största grytan fast det bara var jag som skulle äta. Precis sådana små konstiga detaljer är det som skrämmer mig och skvallrar om att huvudet lite är någon annanstans...

Nu blev det alldeles nattmörkt här så säkert blir det ösregn lagom tills vi ska ut och promenera ett antal gånger de närmsta timmarna. Håller tummarna att solen hittar tillbaka!

På tal om lycklig förresten. Mitt i allt fick jag för en stund sedan ett VÄLDIGT roligt, överraskande och positivt samtal och jag ler nu i huvudvärken. Vad det handlade om kan jag inte avslöja riktigt än men snart! Kan inte annat än förundras över hur mycket som händer och hur snabbt men jag antar att det är livet.

Stopp

Först en liten varning - det här är ett inlägg för den som har tid. Det är nämligen lååångt!

Så sa det plötsligt stopp. En mycket egendomlig, märklig och ny känsla. Ni vet, jag svimmade ju en kväll för några veckor sedan. Ungefär samtidigt glömde och missade jag en del saker och innerst inne vet jag att det är långt ifrån likt mig. Sen åkte vi till Mallorca och inget konstigt hände på en vecka. Väl hemma fick jag ont i huvudet vilket ju är min akilleshäl. Det har jag alltid haft lätt att få. Därmed inget konstigt med det tyckte jag och ångade vidare – fast ständigt med ett par huvudvärkstabletter i kroppen. Sen har jag haft ont i huvudet varje dag i nio dagar men i tisdags vaknade jag utan! Mycket nöjd med detta satt jag energifylld på jobbet men började vid lunch må illa. Och det var sen huvudet blev sådär konstigt.

Egentligen borde jag kanske inte ens försöka förklara hur det kändes men som att det liksom inte fick plats där inne. Jag fick känslan av att vilja hålla emot med händerna då det stundtals kändes som ett enormt tryck. Samma känsla fanns i öronen och jag började undra vad som skulle hända härnäst men körde ändå på som vanligt fast det kändes som att en bergochdalbana körde runt på full hastighet inne i huvudet. Låter det konstigt? Det var det, kan jag lova. Eller ÄR kanske jag hellre ska säga för det har inte försvunnit. Trycket finns där fortfarande och jag är emellanåt ganska snurrig. Lite yr, har svårt att fokusera tankarna och har vid flera tillfällen sagt fel ord eller ännu värre – inte hittat de rätta. Extremt läskigt och väldigt, väldigt olikt den Anna som alltid har koll.

Jag ringde vårdcentralen på väg hem i tisdags. Just det här nya med huvudet kändes inte alls okej och såklart dyker till sist tankar upp att tänk, om något skulle hända. Fick utan behöva stå på mig en tid i går och genomgick en grundlig undersökning. Skönt är att EKG visade på ett fullt normalt hjärta. Doktorns ”hjärnkoll” gick också fint och jag klarade att titta åt alla håll han ville. Blodtrycket var det enda som avvek med sina 100/60. Han skojade och sa att han blev yr bara av att se de siffrorna så där har vi nog förklaringen till att jag svimmade. I och med detta låga tryck ville han även kolla upp ämnesomsättning, blodvärde och ett par saker till vilket jag ännu inte fått svar på.

Är enormt tacksam över att han tog mina skumma symtom på allvar. Minns ju hur jag för något år sedan sökte för min knepiga och ihärdiga huvudvärk och att den läkaren jag hade då inte ens kollade blodtrycket…

Diagnosen i går blev uppdelad i två delar. Den ena, att trycket är så lågt kan ha en orsak och det är den han vill kolla upp med blodproverna. Den andra, lite tråkigare, var att de olika händelserna tillsammans är tydliga tecken på att huvudet är lite för fullt… Han sa att förr kallade man det utbrändhet, det gör man inte i dag. I dag pratar man om utmattningssymtom.


Trodde nästan att han skojade med mig. Jag ryser bara jag hör ordet och kan inte alls hålla med. Inte jag. Jag är ju hur glad som helst! Lycklig, energifylld men också då tydligt konstig rent fysiskt för tillfället. Han sa att man inte alls behöver vara en stirrig person som yrar omkring överallt och ingenstans för att få de här symtomen. En vanlig målgrupp är snarare ”duktiga flickor” som vill hinna allt, fixa allt, vara överallt, alla till lags och helst dessutom gör allt perfekt. Detta kan gå jättebra om man bara tar sig tid till återhämtning emellanåt men så kan något tillkomma som gör att den där återhämtningen aldrig blir av och det är då man kan tippa över.

Nu känner jag mig inte ”övertippad”. Jag har dock funderat och sommaren i år har förutom en massa roliga saker också inneburit mycket oro och grubblande och kanhända är det så att huvudet har fortsatt att snurra fastän jag har sovit och det här skulle kunna vara en orsak.Jag kan inte säga att jag känner mig stressad. Jag tycker snarare att vi har funnit en väldigt väl fungerande vardag som såklart är fylld men väldigt rolig. Sen har jag nu förstått att ”stress” inte alltid känns och märks utåt utan att det likväl kan vara huvudet som jobbar för hårt och därmed blir överbelastat.

Ja, oj. Jag är väldigt förvånad måste jag säga och aningen skrämd över upptäckten att man bara sådär kan få fysiska symtom utan att för den skull vara sjuk… Jag är också en mästare på förträngning och oerhört dålig på att ” se sjuk ut eller låta sjuk”. Jag är i grunden så positiv och glad att jag liksom nästan får skärpa mig när jag ringer vårdcentralen för att inte låta för trevlig. Inte lätt alltid att ändra på den man är. Kanske är också just det en av anledningarna till att jag inte har pratat så mycket och högt om detta då jag varit rädd att inte bli trodd på. Jag tror ju knappast att jag ser särskilt vimsig ut ;)

Doktorn tyckte i alla fall att jag skulle stanna hemma resten av veckan och vila. Sen har jag måndag och tisdag nästa vecka om jag inte skulle känna mig bättre men en dag i taget nu. Det som dock är svårt är ju som vanligt det där med vilan och just den uppmaningen kan faktiskt få mig stressad. I dag ska barnen hämtas på skola och dagis till fots om tre timmar. Sen hem och äta mellanmål och så vidare till Vilmas dans. Sen i morgon är jag ju alltid ledig liksom Vilma och Alvin och även om vi inte måste hitta på värsta grejerna så blir just vila svårt med en 3-åring och en 5-åring hemma. Det blir liksom en ”jakt på vila” och det blir nästan stressande i sig men såklart nödvändigt. Något jag måste lära mig men jag har lite svårt att koppla av när jag vet att jag om bara några timmar måste gå på hundra procent igen.

Hörni, det här blev ett av mina långa inlägg :) De kommer ibland och de är för det mesta säkert rätt tråkiga men också ofta välgörande brukar det visa sig. Här var i alla fall berättelsen om vad som just nu är läget med mig. Kort sammanfattat – glad och energifylld i sinnet men inte riktigt med kroppen med mig…

Lillstjärnan

Ett litet godnatt såhär innan sängen kallar. Det här är verkligen "min tid" på dygnet har jag märkt. Det är nu tiden borde stå still en stund så att jag kunde plita ner allt det där jag inte hinner annars. För när jag "bara ska" stänga av datorn så kan jag liksom inte låta bli att "bara kolla några saker" och vips, så är jag här. Ibland läsandes någon annanstans, ibland funderandes och ibland skrivandes några rader. Som nu.

Skulle tro att om jag sökte på ofta använda fraser här hemma så skulle träffarna hamna på ord som "sov gott", "nu borde jag sova" och "mjuka sängen väntar". Låter såhär när jag tänker efter ganska trist så kanske borde jag försöka dimpa ner här medan jag fortfarande är pigg och i stället orkar få ner något vettigt. Det här är ju bara svammel!

Kvällen har tillbringats med efterlängtade mammor på restaurang och jag hann aldrig träffa de tre små stjärnorna i kväll... Alltid tomt men ändå så värdefullt att ha något att se och pussa på när man kommer hem.

På tal om stjärna så har ni en lillstjärna från i går här. Ute på en snabb kvällstur i trädgården iklädd storebrors myströja som snarare såg ut som långklänning och i sprillans ny mössa. Är man någons lilla stjärna så ska det synas, inte sant?!

Härliga helg!

Det känns som att höstens första helg har varit här. Innan vår resa levde vi ju med sommar kvar i sinnet och lät inte riktigt höstkänslorna komma men nu bara väller de fram och det får de så gärna!

Något jag egentligen inte vill tänka på, än mindre prata om är att jag lyckades radera en hel massa fina höstbilder från en del av dagen i dag. Hur-klumpig-får-man-vara... Det ryker ur öronen när jag nu ändå tänker på det – igen, men gjort är gjort och den höstsköna tipspromenaden i skogen får helt enkelt förbli minnen inom oss.

En lugn och skön fredagkväll framför Skavlan inledde denna ljuvliga helg och i går morse vaknade vi fulla av energi! Efter hotellfrukost á la Alcudia med pannkakor, varma bröd, ägg, juice och smoothie tog Erik med killarna ut och började hösta i trädgården medan Vilma och jag åkte iväg för att köpa lite höstblommor. Rangliga men fortfarande blommande vita petunior fick nu se sig klara för den här sommaren och bulliga, gulliga och varmt gröna små Hebe har i stället tagit deras plats i blomlådorna. Jag älskar när det ser så där prydligt och nyplanterat ut!

Erik är överhopad av jobb så på eftermiddagen sällskapade vi honom in till stan där vi släppte av honom vid jobbet för några timmar i lugn och ro. Killarna lekte under tiden med mormor och morfar och Vilma och jag åkte ännu en gång iväg på lite ärendefix. Samtliga i familjen behöver höstnytt i sina garderober så vi inledde det projektet med bland annat en trave nya kalsonger till storebror, lite färgglada strumpbyxor till Vilma från H&M, nya mörka tajta jeans till mamman och en tröja med små monster på från PO.P till Alvin. Alltid en start och nu är jag i gång känner jag. Angenäma to-dos annars då jag ju älskar att frossa i sådant. Tid är dock som alltid bristvaran men det gäller att nyttja de små tillfällen som ges.

Hämtpizza blev vår kvällsmat och vi avslutade kvällen med att se Kristallengalan på play. Något vi missat under vår semester men som var värt att se i efterhand. Vilken underhållning!

Riktigt höstväder mötte oss sedan i morse då vi gav oss ut på tipspromenad. Det är verkligen mysigt och skogen var sådär härligt på-väg-att-bli-riktigt-höstlik. Ska bli spännande att se vad som har hänt om ett par veckor och då kanske jag även kan lyckas få med en bild eller två därifrån utan att först radera dem…


Hursom är tid med familjen det allra, allra bästa och den här hösten kickar vi i gång med ambitionen att bli ännu duktigare på att ta oss sådan än vi varit innan. Det blir lätt spretigt nu när allt är igång och aktiviteter och kompisar är en del av tillvaron och man känner då ännu tydligare hur viktigt det är att planera in helgens familjestunder.

Eftermiddagen tillbringade vi just lite spridda. Filip med kompisar, Erik i trädgården och vi andra tre hos liten Alfred på mysigt 4-årskalas! Nöjda men trötta har vi nu landat i soffan. I morgon är det fotografering på dagis så här får bli lite extra klädtänk innan läggdags tror jag nog :)Hoppas ni också har haft en fin helg därute!

 

SpöKregn

Det gäller att dra täcket extra långt upp i kväll. Puffa kudden ordentligt och gosa ner sig i den varma, mjuka och mysiga sängen för i morgon vaknar vi till "urkan". Och spökregn... Om ni frågar Vilma :) Lilla fröken härhemma har visst hört vuxna prata väder i veckan och i morse frågade hon om det inte var fredag snart. Jo, i morgon blev svaret och det var då hon med uppspärrade ögon och allvarlig min förkunnade att det minsann ska bli spökregn då!

Hihi, lilla sötisen. Hon ville sen veta mer om det där spökregnet och jag förklarade att någon nog sagt spöregn. Inte så ofta man säger det heller men lätt och kort översatt så verkar det väl som att vi om några timmar vaknar upp till en mörk, ruggig, kylig och regnig fredagmorgon. Och inte mig emot faktiskt. Jag har planer på att hoppa i min för kvällen nyinköpta svarta långärmade klänning i mjukaste materialet från butiken jag skrev om i går. Och kanske att den får sällskap av höstens första strumpbyxor. De gröna. Sen blir det storhandling och lunch hos mormor och morfar innan skolkillen vill hämtas hem. Och så kan fredagsmyset börja...

Mammas älsklingar

Vissa dagar är mer än andra. Man saknar mer. Man längtar mer. Man ger mer. Man orkar mer. Man är lite extra allt helt enkelt. I dag har varit en sådan dag. En av förklaringarna kan säkert vara att jag efter först tio dagar med hela familjen då vi umgåtts typ nonstop (vilket jag älskar), plötsligt knappt har sett dem på två hela dagar! Efter jobbet i måndags var jag på ett otroligt efterlängtat besök hos frissan Lina och i går var det möte på jobbet hela kvällen. Hem kom jag bägge kvällarna efter det att barnen somnat och det var därför extra lyckat att Erik just den här veckan behövde byta sin tidiga hämtdag så jag fick hans i dag.

På väg hem vid två sjöng jag extra högt i bilen. Jag la upp planer för resten av dagen och kanhända körde jag också lite extra. Fort...

Hela vår trio var på ett strålande onsdagshumör och vi styrde kosan mot mysiga fiket där det i dag stod två griniga tanter bakom disken som jag var extra trevlig mot. Bara för att liksom. Det hjälpte dock inte och jag suckar alltid inombords över människor i serviceyrke som inte ens kan kosta på sig ett leende.

Sen hem till lite tvättfix, lek och spel innan dusch och så på det ugnspannkaka med socker- och kanelstekta äppelklyftor - och mitt i det skrattattack och prutt på magar. Någon gång ibland får man faktiskt lov att strunta i det perfekta bordsskicket... Sen passade vi också på att blunda hårt och försöka se vår semester framför oss. Jag såg det härliga, ljust turkosa vattnet och bergen runtom. Filip såg piratskeppet i poolen och restaurangen. Vilma såg hur fint det alltid såg ut när vi gick ut från hotellrummet och Alvin "såg" hur det luktade på hotellet :) Han och jag hade nämligen dille på att lukta på alla kläder innan de tvättades för att de luktade sådär "hotellgott"!

En stunds Bolibompa och bok avslutade sedan dagen med barnen och jag bara älskar sådana här dagar då alla är så lyckliga.

För att inte tala om hur mycket jag älskar att vara mamma till tre små stjärnor som fångar nya delar av mitt hjärta varje dag. Som på fiket när Alvin plötsligt hittade på en sång om tavlan som hängde ovanför vårt bord. Tavlan, som var ett fotografi på tre killar i en båt på Vättern varav en stod upp. Det tyckte Alvin inte var klokt så han sjöng högt, ljudligt och med tydlig betoning "Han STÅR i en båt". Sången var både lång, i flera tonarter och aningen enformig då detta var den enda textraden men den bidrog till skratt både hos oss och de fikande runtom :)

Jag har sedan ägnat resten av kvällen åt att slänga några blickar på Bonde söker fru samtidigt som jag fixat med ditten och datten härhemma, det vill säga lite tvätt här, lite skolpapper där. Och så var det visst en diskstund här och en plockstund där också och som vanligt önskar man en timme till på dygnet. Eller två. Ja, jag sa ju att jag var lite extra i dag :) För en stund sedan kom Erik hem efter jobbmiddag på Spira och vi längtar nu efter en helt vanlig kväll imorgon. Torsdag redan... Hoppas då hinna förbi den där drömbutiken jag skrev om på väg hem. Allas höstgarderober behöver fyllas på och efter span på bloggen har jag anat mycket fint!

God tordagsnatt på er! Snart knackar helgen på dörren...

"Septänder"

"I dag är det septänder!", sa Vilma efter frukosten. Vi pratade månader i går och hon hade visst koll på att efter Alvins månad augusti kommer mammas månad septänder :)Min lilla Vimsagumsa, som hon snurrar till orden ibland. Och så säger hon dem ändå på en blivande 5-årings vis med säker ton och ingen tvekan alls om att hon har uppfattat dem rätt. Skulle nog kunna göra en egen liten ordlista á la Vilma...

- Vattenkastanjer (som hon för övrigt älskar det krasande ljudet av) tror hon heter "vattenmedaljer", vilket de visserligen kan liknas vid med sin runda form.

- Hon blåser gärna "såsbubblor" med lillebror...

- ...och i vintras älskade hon farten hon fick av att åka "tvättlapp" i pulkabacken (stjärtlapp!).

Jag minns som i går hur jag i början av sommaren nästan exploderade av skratt då vi skulle iväg och hon ropade in efter mig att jag skulle ta med en filt till dockan. Den med "rabarbermamma och rabarberpappa på". Så. Roligt. Till hennes försvar var det mitt i rabarbertider och det kokades kräm och gjordes pajer om vartannat så själva ordet var ju högaktuellt!

Och så till den bästa. Strax efter att Filip började skolan förra hösten smög sig ett nytt ord in i hans ordförråd och vips sa han "tjena", så fort han tyckte något var häftigt eller coolt. På väg hem från stan för ett tag sedan såg Vilma ett långt tåg och skrek exalterat "Tjena pommfritt, vilket tåg!". Hennes egna blandning av Filips "Tjena" och "Shit pommfritt". Hon säger det fortfarande och ingen har hjärta att rätta för det är ju inte alls fel. Snarare väldigt mycket Vilma!


På bilden ser ni spår av att vi har haft lite minispa här på förmiddagen. Bad eller dusch, ansiktsmask, hårinpackning, fotbad och lackning av naglar. Ja, inte allt på alla såklart, det var bara jag som gick all in :) Lillebror och syster var som alltid intresserade av naggellacket och jag är så glad för alla små flaskor Depend vi köpte för 15 kronor styck i Ullared i somras. Kombinationen små flaskor, många färger, billigt märke men ändå bland de mest hållbara är bra!


Hoppas ni får en fin lördag - det ska vi ha :)
KRAM på er!